Ett urval av tidigare artiklar om politik:

 

SVERIGE-SPANIEN

Första statsbesöket på över fyrtio år

Spanien och Sverige står närmare varandra än på många år. I båda länderna har västern majoritetstyre. Näringsliv och kulturliv har täta ontakter. De goda relationerna befästes av det spanska statsbesöket i slutet av november. Statsbesöket inleddes traditionsenligt med att de båda ländernas kungapar åkte häst och vagn i kortege till Slottet där Livgardet, kungliga högvakten samt riksdagens talman och den svenska regeringen radat upp sig för välkomstceremonin på slottsgården. Trots regeringskrisen lyckades de svenska ministrarna sedan samla sig igen på kvällen för den traditionsenliga galamidagen på slottet. Vid middagen deltog även den svenska kronprinsessan Victoria och prins Daniel samt prins Carl Philip och prinsessan Sofia samt några partiledare och andra celebra gäster. Cononapandemins restriktioner innebär att det spanska statsbesöket blev det första statsbesöket på flera år. Det var dessutom det första från Spanien sedan 1979. Tajmingen kunde dock knappast varit sämre då det skedde mitt under den mest turbulenta perioden i svensk inrikespolitik på mycket länge. På bilden här ovanför hälsar avgående statsminister Stefan Löfven på kung Felipe och bakom honom står miljöpartisten och vice statsministern Per Bolund som några timmar senare ska lämna regeringen. En stor delegation följde med den spanska statschefen. Syftet med besöket var att främja den goda relationen mellan de båda länderna och knyta nya kontakter för utbyte inom teknologi, medicin, näringsliv och kultur. En promenad genom julmarknaden i Gamla Stan fick också kungaparen uppleva på väg mot Nobelprismuseet.

Foto: SPANIENPORTALEN

”Vi är medvetna om den speciella politiska situationen i Sverige just nu och vi uppskattar ansträngningen att trots det upprätthålla detta besök", säger kung Felipe under sitt anförande på Slottet.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

 Regeringen utmanar med reformer

Under sin tid som regeringschef har Pedro Sánchez genomfört flera radikala reformer som utmanar oppositionen och skärper debatten.  Premiärminister Pedro Sanchéz (PSOE), som syns på bilden intill under en debatt i parlamentet, tillhör Socialistpartiets vänsterfalang och är dessutom beroende av vänsterpartiet Podemos som ingår i hans koalitionsregering. Detta har resulterat i att hans politik är radikalare än tidigare perioder då socialdemokratiska PSOE haft makten. Flera klassiska vänsterreformer som höjd minimilön och bidrag för barnfamiljer har genomförts vilket välkomnas av partiets traditionella väljargrupper. Likaså en höjning av arbetsgivarnas sociala avgifter. Nyligen revs också arbetsmarknadsreformen upp, den drevs igenom av Partido Popular 2012 och gjorde arbetsmarknaden mer rörlig och modern samtidigt som den också innebar att det blev enklare och dyrare att säga upp anställda. Nu förbereder regeringen också en förändring av den omdebatterade munkavlelagen som Partido Popular införde 2015 och som innebär att spontana protester och fotografering av poliser vid demonstrationer är förbjudet. Stämningen mellan högern och vänstern är spänd. Spansk inrikespolitik har visserligen alltid kännetecknats av en hård polarisering mellan högern och vänstern. La crispación som den politiska spänningen kallas sedan republikens dagar då konflikten mellan högern och vänstern ledde till ett inbördeskrig. Regeringens katalonienpolitik utmanar förstås högern. Partido Popular pressas också att gå åt höger av högerpopulistiska Vox. Men också PSOE:s sociala politik och familjepolitik utmanar Partido Popular. För samtidigt som PSOE gått åt vänster med Pedro Sánchez som partiledare har det stora oppositionspartiet Partido Popular rört sig åt höger med Pablo Casado som partiledare. Partido Popular är försvagat av inre strider och skandaler. Men Pablo Casado som tillhör partiets högerfalang försöker hålla samman partiet genom hårda attacker på regeringen. Casado har lovat att riva upp flera av vänstrregeringens reformer om det blir regeringsskifte. Han kommer också, har han lovat, riva upp den nuvarande abortlagstiftningen som genomfördes under förra PSOE-regeringen och skriva om den så den blir mer restriktiv.

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Regeringsombildningen stärkte Sánchez

Efter en politiskt omtumlande inledning av sommaren överraskade Spaniens premiärminister Pedro Sánchez såväl opposition som sina egna anhängare genom att presentera en helt ny regering. Precis innan Spanien gick på semester sparkades flera av regeringens tyngsta ministrar och ersattes med nya namn.

Man kan tycka vad man vill om Pedro Sánchez, men det går inte att förneka att han är en slug politisk maktspelare. Med ommöbleringen stärkte Pedro Sánchez sin ställning inom Socialistpartiets gräsrötter och gjorde sig samtidigt av med flera impopulära medarbetare, samtidigt som hans egna makt och kontroll stärktes. Den nya regeringen består av fler kvinnor än män. Han lät också vänsterradikala Podemos ministrar behålla sina portföljer vilket innebär att han slipper spänningar med koalitionspartnern. Ingen förhansinformation läckte ut vilket är ovanligt när det handlar om så stora politiska omdaningar som den genomförda. Överraskningarna var flera: Förste vice premiärminister Carmen Calvo som varit nummer två i regeringen tvingades bort, efter att hon och Sánchez kommit i kollitionskurs i familjefrågor. En lika stor överrasking var att utrikesminister María González Laya tvingades gå, men hon har misskött relationen med Marocko. En mycket stor överraskning var att kabinettschefen Iván Redondo också fick sparken. Han har varit Sánchez förtrogne "spinndoktor" som haft en viktig roll i flera stora politiska manövrar den senaste tiden. Under sommaren kommer många politiska reportrar ägna muycket tid åt att diskutera och analysera olika förklaringar till att han tvingades gå. Bland de nya ministrarna finns flera kvinnliga PSOE-politiker med stark regional förankring.

Stor manifestation mot Pedro Sánchez

För andra gången på två år samlades premiärminister Pedro Sánchez motståndare  i centrala Madrid för att protestera mot regeringens eftergifter till de katalanska separatisterna i Katalonien. Demonstrationen som genomföres i början av juni blev inledningen på en ökad konfliktnivå i spansk politik, efter att pandemin är på väg att ebba ut.

Pedro Sánchez koalitionsregering (PSOE och Podemos) saknar majoritet i parlamentet. Därför tvingas regeringen förhandla med de katalanska separatistpartierna om deras stöd. Oppositionen anklagar premiärminister Sánchez för att han planerar att släppa de katalanska separatistledare som i dag avtjänar långa fängelsestraff för den olagliga folkomröstningen och utropandet av självständighet. För två år sedan genomfördes en liknande samling på Plaza de Cólon där Vox då fick en tongivande roll. Denna gång försökte dock Partido Populars ledare Pablo Casado rycka åt sig initiativet och det blev en utspridd manifestation för att inte sammanblandas med Vox. De flesta av Spaniens regeringar har sedan demokratiseringen tvingats förhandla med de katalanska och/eller baskiska regionalistpartierna för att få igenom sin politik. Det är en stor svaghet i det politiska systemet att i det polariserade parlamentet får de små regionala partierna ett stort inflytande när de kan fungera som tungan på vågen. Det är drygt två år kvar till nästa val. Kommer Pedro Sánchez att klara att sitta kvar i två år till? Det ena säkra är att det är osäkert och spännande i spansk politik. 

 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Ny ledare för vänsterpartiet Podemos

Ione Belarra tar som väntat över som partiledare för vänsterpartiet Podemos efter avgående Pabloi Iglesias. Belarra är i dag socialminister i vänsterkoalitionsregeringen och har länge tillhört partitoppen i Podemos. Belarra valdes med stor majoritet den 13 juni till ny generalsekreterare efter att Pablo Iglesias lämnat alla uppdrag efter fiaskot i regionalvalet i Madrid för en månad sedan. Partiledarskiftet innebär att två av partierna som sitter i kongressen nu leds av kvinnor, förutom Podemos har också Ciudadanos en kvinnlig partiledare, Inés Arrimadas.

 

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

REGIONALVALET  I MADRID 4 MAJ 2021:

PP:s storseger skakar om politiken

Partido Populars ledare Pablo Casado och partikamraten Isabel Díaz Ayuso, regionalpresident i Madridregionen.

Det blev en jordskredsseger för Partido Popular i det viktiga regionalvalet i Madrid. Den sittande regionalpresidenten Isabel Díaz Ayuso (PP) fördubblade sitt stöd. Hon uppnådde visserligen inte egen majoritet, men fick fler mandat i regionalparlamentet än de tre vänsterpartierna tillsammans. Den svidande valförlusten för Socialistpartiet PSOE kommer att få stor betydelse för den fortsatta politiska utvecklingen i hela landet. 

Partido Populars stora seger innebär att högerextrema Vox vågmästarroll begränsas då det räcker med att Vox lägger ner sina röster för att Isabel Díaz Ayuso ska kunna fortsätta styra. Liberala Ciudadanos är den stora förloraren och tappade alla sina platser i parlamentet vilket betyder att mitten nu är utplånad. Vänsterledaren Pablo Iglesias (Unidas Podemos) som lämnade regeringen för att ge framgång till sitt parti i Madrid misslyckades totalt med sitt försök att leda vänsteroppositionen till seger, han drar sig nu tillbaka från alla politiska uppdrag. Socialistpartiet kunde inte mobilisera vänsterväljarna utan gick kraftigt tillbaka, i stället blev det det nya vänsterpartiet Más Madrid som steg fram och blev det näst största parti. Ett högt politiskt spel för att försöka få bort Partido Popular från makten i den viktiga Madridregionen slutade alltså med ett gigantiskt fiasko för liberala Ciudadanos och Socialistpartiet PSOE. I stället för att att kunna bilda en koalition och tvinga fram ett maktsskifte förlorade Ciudadanos alla sina platser i Madrids parlament. Liberalerna är nu utplånade. Även Socialistpartiet skakades om rejält av valförlusten och kan räknas som den stora förloraren. Att PSOE förlorade så många mandat att de bara blev tredje största parti kommer nu att smitta av sig på hela partiorganisationen och också väljarnas syn på partiet, PSOE har tappat stort i förtroende och där har partiledningen med premiärminister Pedro Sanchéz i spetsen ett stort ansvar.

För Socialistpartiet PSOE var det den gamle tjänaren Ángel Gabilondo som ställde upp som kandidat till posten som regionalpresident, se bilden till höger. Vid det senaste regionalvalet i Madrid för två år sedan såg han till att PSOE blev det största partiet, men han lyckades då inte få ihop en majoritet som räckte för att ta makten. Den här gången blev valet en katastrof för 72-åriga Ángel Gabilondo. Redan dagen efter drog han sig tillbaka från offentligheten med hänvisning till hjärtproblem men förklarade samtidigt att han kommer att sitta kvar i det regionala parlamentet. Men man kan utgå från att hans dagar är räknade. PSOE:s regionala partisekreterare har redan avgått och därmed står partiledaren i tur. I stället för PSOE blev det nya vänsterpartiet Más Madrid näst största parti och deras partiledare i Madrid Mónica García kan därmed  bli oppositionsledare. En stor nyhet som valet resulterade i är också att vänsterledaren Pablo Iglesias överger politiken. Han lämnade sin post som vice regeringschef för att ställa upp som kandidat från Podemos och leda vänstern till segern. Han hoppades som ha sa kunna stoppa högern. Resultatet blev att Iglesias visserligen lyckades rädda kvar Podemos i parlamentet. Men allt tyder på att hans uppdykande i regionalpolitiken i stället stärkte Partido Popular då det fick många som inte gillar Iglesias att rösta på Partido Popular.

Det var uppgifter om att det liberala partiet Ciudadanos hade gått med på att stöda ett misstroendevotum från vänstern som skulle tvinga bort den konservativa regionalpresidenten i Madrid som ledde fram till nyvalet. Madrids regionalpresident Isabel Díaz Ayuso var snabb att svara på hotet om misstroendevotum med att utlysa nyval. Hon räknade helt korrekt med att ett nyval skulle stärka henne i regionalparlamentet. Partido Popular har alltid varit starka i huvudstaden där det finns många borgerliga tjänstemän. Under valrörelsen som var ovanligt hätsk riktades skarp kritik mot regeringspartiet PSOE för dess samarbete med Unidas Podemos som av högern utmålas som radikala kommunister. Katalonien drogs också in i debatten där PSOE kritiseras för sitt beroende av stöd från katalanska separatister för att få igenom sin politik. Men framför allt har många av Madrids väljare uppskattat att Isabel Díaz Ayuso stått för en mer öppen Coronapolitik än centralregeringen. Hennes stora framgång stärker nu hennes ställning i Partido Popular. Hon är 42 år och tillhör en ny generation som inte smutsats ner av Partido Populars tidigare skandaler. Om hon spelar sina kort väl kommer hon säkert en dag att kunna ta över som partiledare. 

Det misslyckade försöket att få bort PP från makten resulterade alltså i att Ciudadanos ställning i rikspolitiken försvagats ytterligare och frågan är om partiet någonsin kan återkomma. Polariseringen i spansk politik har växt i och med detta. Mitten har utplånats i Madrid och kommer troligen snart också att försvinna i rikspolitiken. Den spanska inrikespolitiken har i och för sig alltid kännetecknats av sin hårda splittring mellan vänstern och högern. Undantaget var en period för några år sedan då liberala Ciudadanos klev fram i mitten och vann stort stöd av väljarna. En möjlighet att bilda en mittenkoalition med socialdemokratiska Socialistpartiet PSOE öppnade sig. Men Ciudadanos dåvarande partiledare Albert Rivera valde i stället att ingå i en högerkoalition tillsammans med extremhögerpopulistiska Vox. Ett fatalt beslut visar det sig. Väljarna svarade med att lämna partiet.

Valet hölls på en tisdag och mitt i en pandemi men det påverkade inte valdeltagandet. Tvärt om. Den hårda tonläget i valrörelsen mobiliserade väljarna och det blev ett rekordstort valdeltagande. 

I regionalparlamentet i Madrid finns 136 platser (det har utökats från tidigare 131) och det krävs alltså 69 mandat för egen majoritet.

Här är resultatet för regionalvalet 4 maj 2021

PP:  44,72 % gav 65 mandat

Más Madrid  16,96% gav  24 mandat

PSOE  16,86 % gav 24 mandat

Vox 9,13 % gav 13 mandat

Unidas Podemos  7,21 % gav 10 mandat

Ciudadanos  3,56 % gav  0 mandat (Det krävs 5 % för att komma in)

 

Här är resultatet regionalvalet  26 maj 2019

PSOE: 27,62% röster 37 gav mandat

PP: 22,212% röster 30 gav mandat

Ciudadanos: 19,42% röster gav 26 mandat

Más Madrid: 14,65% röster gav 20 mandat.

Vox: 8,86% röster gav 12  mandat.

Podemos: 5,56% röster gav 7 mandat.

 

 

–

 

Nyvalet 10 november 2019:

Koalitionsregering möter splittrat parlament

Pedro Sánchez (PSOE) är regeringschef för Spaniens första koalitionsregering.

Måndag den 3 februari 2020 öppnades det nyvalda parlamentet av Spaniens kung Felipe under högtidliga former. Det är den 14:e mandatperioden sedan demokratiseringen. Nu väntar en period med hårda debatter. För första gången i modern tid har Spanien en koalitionsregering där vänsterpartiet ingår, vilket väckt skarp kritik från högern. För att vinna tillräckligt med störd för att bilda regering var premiärminister Pedro Sánchez (PSOE) dessutom tvungen att komma överens med katalanska separatister i vänsterrepublikanska partiet ERC, vilket fått den katalanska frågan att ytterligare hamna i fokus.

Det var i den andra omröstningen i parlamentet som genomfördes den 7 januari som Pedro Sánchez fick 167 ja-röster medan 165 ledamöter röstade nej och 18 ledamöter röstade blankt. Avgörandet hade indirekt det katalanska vänsterrepublikanska partiet ERC som har tretton ledamöter i parlamentet och som genom att lägga ner sina röster i stället för att rösta nej indirekt såg till att Sánchez vann. Utöver de tretton katalanska separatisterna från ERC valde också de fem ledamöterna från baskiska självständighetspartiet EH Bildu att rösta blankt.

I Pedro Sánchez regering ingår fem ministrar från valalliansen Unidas Podemos varav Podemos ledare Pablo Iglesias blir vice premiärminister. På bilden här intill som togs två dagar efter valet i november skakar Pedro Sánchez och Pablo Iglesias hand efter att ha kommit överens om att bilda en vänsterkoalitionsregering. Det demokratiska Spanien har tidigare aldrig haft någon koalitionsregering och det krävdes ytterligare politisk mognad under flera års turbulens innan partiledarna för PSOE och Podemos var redo att börja lyssna på varandra.

Den progressiva vänsterpolitiken som den nya regeringen utlovat innefattar flera kostsamma radikala reformer som höjning av minimilönen, vilket kritiseras hårt från högerpartierna Partido Popular och Ciudadanos. Men det som kritiseras hårdast är att Pedro Sánchez öppnar för en dialog och förhandling med de katalanska separatisterna om ökat självstyre. I uppgörelsen ingår löftet om att bilda en förhandlingsgrupp som kan inleda en dialog om Kataloniens framtid.

 

Seger med bitter eftersmak för PSOE

Socialistpartiet PSOE blev som väntat största parti och partiledaren Pedro Sánchez utropades till valets vinnare. Men det var en seger med bitter eftersmak. Högerpartierna gick framåt och högerextrema Vox är nu tredje största parti.

Bilden hör intill togs utanför PSOE:s partihögkvarter av Spanienportalens utsände när Pedro Sánchez mötte sina jublande anhängare under valnatten. Det var en lättad partledare. Resultatet blev inte så svagt som de sista dagarnas opinionsundersökningar visat. PSOE fick 120 mandat jämfört med 123 vid valet i april. Men Sánchez beslut att utlysa nyval visade sig vara ett totalt felbeslut. Det tidigare komplicerade parlamentariska läget har inte alls förändrats utan snarare förvärrats. Konservativa Partido Popular som tidigare var svaga gick starkt framåt och med 87 mandat kan det konservativa partiet nu bli en utmanare om regeringsmakten. Att högerextrema Vox dessutom vann en jordskredsframgång och fick 52 mandat innebär att Partido Popular inte kommer att kunna lägga ner sina röster och släppa fram Sánchez regering. Samtidigt har möjligheten till en mittenkoalition krossats i och med att liberala Ciudadanos hamnade på endast 10 mandat.

Vänsterkoalitionen Unidas Podemos fick 35 mandat vilket är en tillbakagång men samtidigt fick det nya vänsterpartiet Mas Pais 3 mandat. Unidas Podemos kan bli koalitionpartner med PSOE, men det krävs omfattande kompromiser mellan dem för att det ska fungera  och dessutom krävs att flera mindre partier röstar ja eller lägger ner sina röster för att PSOE och Unidas Podemos ska kunna regera.

Detta var fjärde gången på fyra år spanjorerna gick till val. Tröttheten på politikernas oförmåga att bilda regering var stor. Mannen härintill som fångades på bild av Spanienportalens chefredaktör på en gata i Madrid försökte få spanjorerna att intressera sig för att rösta. Men det gick inte så bra. Valdeltagandet sjönk under 70 procent vilket gynnade högern.

Opinionsundersökningarna innan gav ett splittrat valresultat. Det flesta resultat pekade ut Socialistpartiet PSOE som största parti och i efterhand kan man konstatera att PSOE klarade sig från att göra backa så stort som flera pekade ut. Konservativa Partido Popular ökade sitt stöd rejält sedan valet för ett halvår sedan vilket också undersökningar visat, på bekostnad av framför allt liberala Ciudadanos som föll mycket djupt.

När alla röster räknats hade Ciudadanos till och med gjort ett sämre resultat än de mest pessimistiska mätningarna spått. En total katastrof för partiet som efter valet i april till och med såg ut att kunna gå förbi PP och bli det stora borgerliga partiet. Partiledaren Albert Rivera som varit den som låg bakom fiaskot meddelade redan dagen efter valet sin avgång. Frågan är nu hur Ciudanos ska kunna resa sig. Troligen blir det Inés Arrimadas som tar över som partiledare.

Samtidigt gick det populistiska högerextrema Vox rejäl framåt. Partiet fick stor medvind i valrörelsens slutspurt, framför allt som en reaktion på oroligheterna i Katalonien. Men förflyttningen av general Franco som genomfördes bara någon vecka innan valet väckte också nostalgiska känslor som Vox skickligt utnyttjade. När de andra högerpartierna valde att lägga om sina valrörelser och i stället för att tala om ekonomi inrikta dem helt på Katalonien hamnade allt fokus på Vox som äger den frågan. Vox dominerade debatten under slutspurten och är nu tredje största parti.

Valet som hölls i våras och valet i november är på flera sätt ett utdraget historiskt epokskifte för Spanien. Spanien har nu fått ett nytt politiskt landskap där politikerna måste lära sig navigera.  Spanien har blivit mer europeiskt med flera mindre partier och mer polariserat. För första gången sedan demokratiseringen har Spanien dessutom fått ett högerextremt nationalistiskt parti i parlamentet med Vox.

 

Vänsterns splittring gav nyval

Socialistpartiet PSOE:s seger i valet som hölls i våras räckte alltså inte för att få fortsätta regera. Utöver de 123 egna PSOE-ledamöterna lyckades Pedro Sánchez den gången efter flera månaders försök bara garantera stöd från den enda ledamoten från det lilla regionala patiet Partido Regionalista de Cantabria. 124 ledamöter bakom ryggen räcker inte och det blev nyval.

Pedro Sánchez hade hoppats att tiden skulle få vänsteralliansen Unidas Podemos ledare Pablo Iglesias att ändra sig och sänka sina krav och gå med på att släppa fram en PSOE-regering genom att rösta ja. Men Iglesias vägrade backa. För att ge sitt stöd krävde han att Podemos skulle få ingå i regeringen med flera ministerposter. I sista stund erbjöds Podeoms en plats i regeringen och tre ministerposter men det räckte inte för Podemos ledare.

Som ett resultat av Iglesias idé att driva partiet splittrades Unidas Podemos. Inför valet i november ställde den nya vänsterkoalitionen Mas País upp. Bakom det nya vänsterpartiet som har en mer pragmatisk inställning än Podemos står Íñigo Errejón som tidigare var Podemos andraman. Bland de ledande profilerna finns också Manuela Carmena som tidigare var en hyllad borgmästare i Madrid för koalitionen Más Madrid, som det nya partiet knoppats fram ur. Más Pais har också samarbete med den Gröna partirörelsen. Stödet bland väljarna blev dock bara tre mandat, vilket är mindre än utbrytarna hoppats. Men valrörelsen var extremt kort och vi kan kanske se en begynnelse av ett Miljöparti i och med Más País nu är är i kongressen.

Från högerblocket fanns inget intressa att släppa fram Pedro Sánchez genom att rösta blankt. Högerblocket som består av Partido Popular, Ciudadanos och Vox hade ingen möjlighet att vinna en regeringsfråga efter valet i april. Men Ciudadanos hade en möjlighet att lämna högerblocket och skapa en mittenregering med PSOE. Albert Rovera hade alltså chansen att bli vice premiärinister i en stark mittenregering men valde att i stället bli ett stödparti för PP och liera sig med Vox. Det blev hans fall.

 

Ciudadanos högersväng sänkte partiet

Efter valet i våras valde det liberala partiet Ciudadanos att bli ett utpräglat nationalistiskt högerparti. Partiledaren Albert Rivera föredrog att närma sig högerextrema Vox framför att öppna möjligheten för ett mittensamarbete med Socialistpartiet PSOE. Resultatet blev en katastrof för Ciudadanos och ledde till Albert Riveras avgång.

I alla viktiga uppgörelser i regionerna som skedde under sommaren valde Ciudadanos att låta konservativa Partido Popular få tillsätta de regionala regeringscheferna även om det innebar ett samarbete i koalition med det högerpopulistiska Vox. Inte ens möjligheten att få egna borgmästarposter fick Cudadanos att  lägga ner sina röster och släppa fram Socialistpartiet.

Ett resultat av att de tre högerpartierna gick samman är att Partido Popular kunnat återta styret av stadshuset i Madrid. Partido Popular fick också tillsätta regionalpresidenten i den viktiga Madridregionen trots att partiet tappade stort tack vare Ciudadanos och stöd av Vox.

Ciudadanos partiledare och partiets grundare Albert Rivera fick från flera håll kritik för den inslagna vägen. I realiteten innebär politiken att Ciudadanos förvandlades från ett liberalt mittenparti till ett nationalistiskt högerparti som släppt alla de egna ambitionerna för att i stället lyfta fram Partido Popular till att bli det ledande oppositionspartiet. Trots att Partido Popular backade stort i valet och egentligen var en förlorare. Trots att Ciudadanos var på väg att köra förbi Partido Popular.

Att Albert Rivera föredrog ett högersamarbete med Partido Popular och det populistiska extremhögerpartiet Vox före ett mittensamarbete med PSOE som är socialdemokratiskt kritiserades förstås av vänstern, vilket var väntat. Men också gamla socialliberaler vädrade sitt missnöje med politiken som de ansåg gjorde att Ciudadanos skulle förlora väljarnas stöd. Flera tongivande liberaler som varit medlemmar i Ciudadanos lämnade partiet i protest. Mest uppmärksamhet fick brytningen med den före detta franske premiärministern Manuel Valls.

 

Högernationalister in i parlamentet

Fyrtio år efter demokratins återinförande har Spanien fått ett politiskt landskap som ser ut som i övriga Europa. Tidigare fanns i princin bara två stora partier som turades om vid makten. Sedan kom vänsterpartiet Podemos på vänsterkanten och det liberala partiet Ciudadanos. Det som slutligen gjorde att Spanien numera inte längre är annorlunda än norra Europa är det nationalistiska högerpartier Vox som fick  24 mandat i valet. En stor roll i framgången har partiledaren Santiago Abascal, på porträttet här intill.

Det är framför allt konservativa Partido Popular som skakats om av det nya nationalistiska extremhögerpartiet Vox. En stor del av Vox väljare har tidigare röstat på Partido Populars. Partiets framgång bygger på ett ökat motstånd mot den katalanska separatismen.

Vox partiledning är alla utbrytare från Partido Popular. Partiledaren Santiago Abascal är från Baskien. Han är en reaktionär högerkatolik som gjort sig känd för sin hårda kritik mot katalansk och baskisk separatism. Vox ideologi är spansk nationalistisk, reaktionärt katolsk, antifeministisk och antimuslimsk. Vox vill stoppa invandringen från muslimska länder men har inget emot latinamerikanska invåndrare då ju dessa är en del av det fornstora spanska imperiet.

Vox är EU-skeptiskt men inte mot EU. De vill ha en reconquista för spanska värden och hyllar Spaniens framgångar i forna tider och den gamla genuina spanska kulturen som tjurfäktning, flamenco och jakt. Partiets kärnväljare är en medelålders man. Vox har alltså mycket gemensamt med andra högerextrema partier i Europa. Men det som skiljer Vox från andra är att partiets framgång framför allt är ett resultat av motståndet mot den katalanska separatismen. Vox är för spansk enighet och bittra motståndare mot självstyre.  Bland kandidaterna till valbara platser finns dessutom flera generaler som ingick i Francoregimen vilket stärker partiets koppling till frankismen. Bilden här ovanför togs av Spanienportalens redanktör när Vox avslutade sin valkampanj den 26 april på Plaza de Colón i Madrid, en plats grundad av Franco och som hyllar det spanska imperiets forna storhet.

Att Vox nu fick drygt tio procent av rösterna innebär att utrymmet till höger om Partido Popular nu fylls. Fyrtio år efter att Spanien blev demokratiskt har vi nu alltså fått ett bredare politiskt landskap som på många sätt ser ut som i de flesta europeiska länder med ett missnöjesparti på högerkanten i form av Vox och en polariserad höger och vänster och sedan tidigare också ett missnöjesparti till vänster i form av Podemos. Genom Vox framgång skärps därmed polariseringen mellan högern och vänster.

Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson analyserade Vox framgångar i P1 Morgon i en intervju från Madrid den 29 april morgonen, efter valet, inslaget ligger nu på SR Play och nås på direktlänken.

 

Spanienportalens chefredaktör intervjuad inför valet:

"Historiskt, osäkert och mycket spännade val"

Strax före påsk medverkade Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson i SR:s Europapodden för att analysera det kommande valet. Detta blir det nionde parlametsvalet i rad som Thomas Gustafsson bevakar och rapporterar om på plats från Madrid. På bilden Europapoddens programledare Caroline Salzinger och kommentator Susanne Palme. Inslaget finns på länken.

 

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

 Nyvalet 28 april 2019:

Nyval efter endast tio månader

I somras fick socialistledaren Pedro Sánchez kung Felipes välkomnande som regeringschef  Foto: Moncoa

Spanjorerna går till parlamentsval söndagen den 28 april. Eftar att ha misslyckats med att få igenom sin budget fanns det ingen annan möjlighet för premiärminister Pedro Sánchez (PSOE) än att utlysa nyval. Efter minde än ett år blev situationen ohållbar för Pedro Sánchez minoritetsregering.

Sedan maktskiftet sommaren 2018, då Pedro Sánchez från Socialistpartiet (PSOE) blev Spaniens nya premiärminister genom att tvinga bort Partido Popular från regeringsmakten genom ett misstroendevotum, har Partido Popular (PP) bytt partiledning. Den nya partiledaren Pablo Casado måste profilera sig och framstå som hård mot vänstern för att vinna tillbaka konservativa väljare som gått över till det nya extremhögerpartiet Vox. Samtidigt innebär skiftet av partiledning att PP:s högerfalang med den tidigare partiledaren José María Aznar i spetsen nu fått stort inflytande i partiet. Partido Populars nya politiska strategi har varit att koncentrera all kraft på att kritisera Pedro Sánchez regering för dess handhavande av Katalonien. PSOE anklagas för att vara allt för slappa med separatisterna. Under hösten 2018 steg den politiska temperaturen och gjorde det allt svårare för Sánchez minoritetsregering att få igenom sin politik. För att sätta press på Sánchez och tvinga fram ett nyval kallade slutligen Partido Popular tillsammans med Ciudadanos till en manifestation i Madrid söndagen den 10 februari. Ultranationalistiska Vox deltog också i manifestationen.

 

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

Maktskiftet sommaren 2018:

Sánchez tillträde är ett epokskifte

Mariano Rajoy möter Socialistledaren Pedro Sánchez på trappan in till regeringsbyggnaden Monclona. Efter sju år lämnade Rajoy Moncloa i början av sommaren 2018 och Pedro Sánchez flyttade in. Mariano Rajoy avgick också som partiledare. Han har därefter ersattas av den unge högerpolitikern Pablo Casado. Foto: Moncloa.

En turbulent vår slutade med att partiledaren för Socialistpartiet (PSOE) genom tur och skicklighet lyckades manövera sig fram till makten genom att på kortast möjliga tid samla en majoritet bakom sitt krav på regeringens avgång.

Misstroendeomröstningen om regeringen Mariano Rajoys framtid genomfördes fredagen den 1 juni 2018 klockan 11.00.

Resultatet blev 180 röster för, 169 mot och 1 avstod.

Pedro Sanchez kunde därmed ta över regeringsmakten med omedelbar verkan. Redan under lördagen den 2 juni 2018 fick han kungens uppdrag att bilda en ny regering. Till skillnad mot sina föregångare valde Sánchez att  avlägga eden framför kungen utan att ha en Bibel framför sig.

Den tyngsta posten i nya regeringen fick Carmen Calvo som blev vice regeringschef och jämstäldhetsminister. Hon får som vice en tung uppgift som samordnare. En viktig ministerpost fick också EU-veteranen Josep Borrel, som blev utrikesminister.

Förutom Socialistpartiet PSOE och Vänsteralliansen Unidos Podemos krävdes röster från samtllidiga regionalistpartier för att uppnå 176 mandat, vilket är det som krävs för att vinna en majoritet i parlamentet som har 350 platser.

Liberala Ciudadanos ville ha ett nyval i stället och de stödde därför inte misstroendet. De inte vill se en socialistregering och vill hålla borta de regionala partierna från inflytande.

Kanariska regionalpartiet valde att lägga ner sin enda röst.

Avgörande för Sánchez seger var stödet från det baskiska borgerliga regionalistpartiet PNV. Detta parti hade precis gett sitt stöd till Mariano Rajoys budget och fick för detta igenom uppgörelser med centralregeringen värda minst 500 miljoner euro. För att vinna deras stöd i omröstningen lovade Pedro Sánchez att budgetens uppgörelse ska gälla.

Regeringsskiftet innebar flera stora förändringar:

• För första gången sedan demokratiseringen fick Spanien en minoritetsregering som kom till makten via misstrodendevotum.

• Katalonien fick tillbaka sitt självstyre och nu väntar förhandlingar mellan katalanska regionalregeringen och centralregeringen om att skriva om statuten som reglerar Kataloniens förhållande med Spanien.

• Efter drygt sju år som premiärminister lämnade Mariano Rajoy (PP) helt politiken efter den snöpliga förlusten vid förtroendeomröstningen.

•Partido Populars nya partiledare Pablo Casado utsågs därefter vid PP:s partikongress den 21 juli.  Han företräder partiets reaktionärt konservativa falang dit den tidigare regeringschefen José María Aznar tillhör.

• Vid den slutliga omröstningen stod Pablo Casado mot den tidigare vice regeringschef Soraya Saínz de Santamaría som företrädde Mariano Rajoys kristdemokratiska liberalkonservativa linje. Men att hon är mer popular bland väljarna än Pablo Casado struntade partikongressens ledamöter i, de ville inte ha en kvinnlig ledare och föredrog dessutom att Partido Popular gick mer åt höger. 

• Inom Socialistpartiet PSOE anses  det vara en fördel att Pablo Casado blev PP:s nya ledare, med honom blir PP mer reaktionärt vilket skrämmer mittenväljarna. Dessutom kommer han aldrig att bli fri från det faktum att fuskat sig till sin Master-examen, trots att det som skedde inte var brottsligt enligt ett politiskt styrt utslag i domstol.

• PP:s konservativa falang med José María Aznar i spetsen hoppas Partido Popular genom en hårdare centralistisk konservativ lineje med gamla katolska värden ska attrahera sina gamla kärnväljare.  Risken är dock mycket stor att resultatet blir tvärt om när det gäller kampen mot Ciudadanos. Däremot kan de konkurrera om väljarna med det nya centralreaktionära och konservativa partiet Vox.

 

Mariano Rajoy återgick till att bli tjänsteman

Den spanska konstitutionen innebär att Mariano Rajoy och hans regering avgick med omedelbar verkan.

Tre dagar senare, den 5 juni, meddelade Mariano Rajoy att han avgår som partiladare för Partido Popular:

"Det är bäst för mig, för Partido Popular och för Spanien," var hans förklaring till beslutet.

Mariano Rajoy överlät till en extrainkallad partikongress att den 21 juli utse sin efterträdare. Någon given kandidat finns ej. Den tidigare kvinnliga favoriten Madrids regionalpresident Cristina Cifentes föll bort tidigt efter att hon fuskat med att uppge en falsk examen. Problemet för partiet var att den verklige favoriten Alberto Núñez Feijóo, regionalpresident i Galicien, förklarade att han inte ställer upp bara några dagar efter tiden för att anmäla sin kandidatur gick ut. Av de sex kandidater som ställde upp sållades sedan två fram av medlemmarna, Mariano Rajoys kronprinsessa Soraya Sáez de Santamaría och den ynge mer konservativa Pablo Casado som alltså blev den som vann maktkampen.

Den nya ledaren får en tuff uppgift. Svårt tungd av korruptionsskandaler och en misslyckad politik i Katalonien har gjort att Partido Popular befinner sig i en djup kris med en massiv flykt av sympatisörer som gått till liberala partiet Ciudadanos.

Pedro Sánchez har möjlighet att regera återstående mandatperiod fram till sommaren 2020. Om detta ska lyckas måste han klara av en svår balansgång där han måste förlita sig på stöd från Podemos och de regionala partierna. Men ju längre tid han kan sitta kvar, desto större möjlighet har PSOE att sätta dagordningen och ta initiativet vilket kommer att gynna partiet i det kommande valet.

Slutligen kunde lyckades alltså inte Mariano Rajoy skaka av sig alla korruptionsskandaler som hans konservativa Partido Popular gjort sig skyldiga till. Droppen som fick bägaren att rinna över och socialistledaren att kräva regeringens avgång var de fällande domarna i den federala specialdomstolen Audiencia Nacional i de så kallade Gürtel- och Bárcenas-skadalerna som visar att Partido Populars under minst tio års tid tagit emot mutor som sedan använts i partiets kampanjer och även för att fördela till partiets inre krets.

Inget pekar visserligen hittills på att också Mariano Rajoy är skyldig och gjort egen vinning.  Det var föregångaren José María Aznar och hans ministrar och regionalpresidenter som satte mutor och svarta pengar i system i utbyte mot sockrade kontrakt. Men varken José MAría Aznar eller Mariano Rajoy står åtalade trots att de som partiledare haft det yttersta ansvaret under en den period då fifflet och bedrägerierna påggick.

Rajoys namn finns  dock den svarta bokföringen och han kan komma att knytas till skandalen längre fram. Audiencia Nacional skriver också i sin dom att Mariano Rajoys vittnesmål saknar trovärdighet.

Men Mariano Rajoy har onekligen haft stor framgång med den ekonomiska politiken under sin regeringsperiod. När han tog över regeringsmakten 2011 hade den tidigare Socialistregeringen med Luis Rodriguez Zapatero som regeringschef misslyckats med att möta den ekonomiska krisen som Spanien drabbades av 2008. Zapateros politik ledde tvärt om till att krisen förvärrades.

Spanien var kört i botten. Under de sju år Rajoy haft makten har ekonomin sanerats och återhämtats. Arbetslösheten har sjunkit.

Den ekonimiska situationen är dock fortfarande ömtålig. Från den borgerliga oppositionen finns därför nu en oro att Sánchez genom att han blir beroende av vänsterpartiet Podemos ska föra en kostsam ekonomisk reformpolitik som ska bromsa tillväxten. Av erfarenhet vet väljarna att Socialistpartiet aldrig lyckats sköta ekonomin i Spanien.

Sánchez kommer att vara beroende av de regionala partierna i Katalonien och Baskien och kommer att tvingas till eftergifter för att få behålla deras stöd. Speciellt den katalanska frågan riskerar att kunna leda till att också Sánchez tvingas lämna makten tidigare än han tänkt sig, precis det som hände Mariano Rajoy

 

Skandalerna som fällde Partio Popular

Ett resultat av hänselserna i Katalonien är att den stora korruptionsskandalen inom Partido Popular hamnade utanför mediernas bevakning.När domen slutigen kom sommaren 2018 ledde den till ett mistroendevotum som fällde regeringen Rajoy.

Domarna visar att en stort del av Partido Populars inre cirkel inte verkar ha gjort något annat än att sko sig själva under de goda överhettade åren i början av 00-talet.

Tidigare har partiets kassörer redan fängslats men flera ministrar har tvingats avgå sedan det visat sig att de handskats med svarta pengar, värst var industriministern som avslöjades att ha placerat pengar i hemliga konton i Panama.

Den stora skandalen som nu kommit upp i domstol var att partiet förstörde den hemliga bokföring som fanns i de tidigare partikassörernas datorer.

Skandalerna inom Partido Poplular är redan sedan tidigare så många att vanligt folk inte längre orkar ta in med detaljer.

Tidigare har den tidigare regionalpresidenten för Balearerna och före detta PP-ministern Jaume Matas till slut efter en långdragen process dömts till ett långvarigt fängelsestraff för mutbrott och bedrägerier. Den tidigare vice premiärministern Rodrigo Rato avslöjades att ha roffat åt sig miljoner under sin tid vid makten. I februari dömdes han till fyra och ett halvt års fängelse för bedrägerier.

I var och varannan provins och storstadskommun där Partido Popular hade makten i har det förekommit omfattande korruotion och bedrägerier. Värst har det varit i Madrid, Valencia, Valenciaregionen, Mallorca och Murcia men inom den högsta partiledningen förekom också ett utstuderat fiffel med dubbel bokföring, samt mottagande av mutor och kommissioner som placerades oredovisade på hemliga bankkonton.

Många mindre kända namn har dömts och många har ännu inte hamnat i rättegång. Strax efter att domen fallit mot Rodrigo Rato häktades till exempel den tidigare vice regionalpresidenten i Madrid Ignacio González misstänkt för grova bedrägerier., och runt honom fanns en rad andra personer som också plockats in av polis.

Den tidigare premiärministern och partiledaren för Partido Popular, José María Aznar, har dock hittills klarat sig undan alla misstankar trots att det var han som var ytterst ansvarig för partiets affärer under åren då korruption och fiffel sattes i system. Aznar har inte ens tvingats svara på frågor om hur Partido Popular kunde bygga upp en miljardfömögenhet av mutpengar på hemliga utländska konton under åren han var partiledare. Inte heller har den tidigare ministern och regionalpresidenten för Madridregionen Ezperanza Aguirre behövt svara på några frågor trots att hon under dessa år var spindeln in nätet som kontrollerade det mesta som hände i partiet.

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

Valet juni 2016

Partido Popular störst utan majoritet

Ledarna för de fyra största partierna är totat oförmögna att samsas om en regering, här är de samlade på fyra valaffisher.

 

Konservativa Partido Popular med den sittande premiärministern Mariano Rajoy i spetsen vann valet den 26 juni 2016. När alla röster räknats hade partiet fått 14 fler mandat än i december vilket överraskade alla opinionsundersökningar.I osäkra tider med hotande ekonomisk kris sökte väljarna stabilitet. Ett halvår utan regering fick också många  som tidigare röstat på andra partier att gå tillbaka till PP.

Den andra stora överraskningen som väljarna bjöd på i valet den 26 juni var att den nya vänsteralliansen Unidos Podemos inte lyckades gå förbi Socialistpartiet PSOE vilket samtliga opinionsundersökningar visat. Här sökte sig vänsterväljarna till vad de uppfattar som ett välkänt alternativ.

Podemos ledare Pablo Iglesias straffades alltså för att han sänkte möjligheten till regeringsskifte i december och trots alliansen med det gamla vänsterpartiet fick  Unidos Podemos bara två mandat fler än senaste valet.

Fjärde största parti blev liberala Ciudadanos, men även detta uppstickarparti tappade röster från valet i december och tappade många mandat.

Den 19 juli samlades det nyvalda parlamentet i kongressbyggnaden i Madrid. Efter namnuppropning var den första uppgiften att enas om talmän där det direkt blev en politisk strid om vem som skulle vara förste talman.  Partido Popular ville att tidigare ministern Ana Pastor skulle utses men Soclalistpartiet PSOE hade beslutat utmana henne med tidigare talmannen Paxi Lopéz. Vid andra avgörande omröstningen stod det klart att PSOE misslyckats med få stöd av de regionala borgeliga separatistpartierna, de föredrog att lägga ner sina röster. Med Ciudadanos röster för fick Ana Pastor 169 röster och kunde därmed utses till förste talman och ta över ordförandeklubban.

Statschefen kung Felipe ska nu träffa alla partiledare för överläggningar men redan nu står det klart att det blir Mariano Rajoy som får första chansen att försöka få bilda regering. Den 2 augusti kommer parlamentet att samlas för en första omröstning som kräver absolut majoritet med 176 mandat vilket inte kommer att ske. Mariano Rajoys chans är att han bli godkänd i andra omröstningen om tillräckligt många motståndare lägger ner sina röster.

På bilden här ovan som togs strax efter midnatt under valnatten tar han emot sina anhängares hyllningar på balkongen utanför partihögkvarteret. På bilden nedanför står hela partiets inre krets.

Fyra års tuff besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler inom Partido Popular gör det svårt för både PSOE och Ciudadanos att låta Mariano Rajoy fortsätta som premiärminister.  Samtidigt innebar valet förstås att Mariano Rajoy fått ett stort lyft vilket gör det lättare för honom att kunna förhandla om att få stöd för en regering. Men om Mariano Rajoy ska lyckas få en regering godkänd i parlamentet krävs att PSOE lägger ner sina röster.

 

FOTO: THOMAS GUSTAFSSON/SPANIENPORTALEN

FOTO: THOMAS GUSTAFSSON/SPANIENPORTALEN

Anhängare till Partido Popular firade partiets stora framgångar under valnatten i Madrid.

 

Spanienkännaren Thomas Gustafsson har analyserat den komplicerade situationen i SVT vid flera tillfällen det senaste året.

Nyval kan få spansk politik att mogna

Spanien befinner sig i en allvarlig politisk kris. Hundra dagar har passerat sedan parlamentsvalet i slutet av december. Ännu har inte de nyvalda ledamöterna lyckats utse en ny regering.

Aldrig tidigare under de trettio år som jag har följt spansk politik har den politiska osäkerheten varit så stor som nu. Parlamentet är djupt splittrat. Samtidigt är tiden på väg att rinna ut. Om inte en ny regering utses före den 2 maj kommer parlamentet att upplösas och spanjorerna att kallas till nyval den 26 juni.

Med bara 123 mandat i kongressen är avgående regeringschef Mariano Rajoy från konservativa Partido Popular (PP) långt ifrån egen majoritet. Fyra års tuff besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler gör att ingen vill låta Partido Popular få en ny regeringsperiod.

Efter valet har i stället partiledaren Pedro Sánchez från det socialdemokratiska Socialistpartiet Partido Socialista Obero Español (PSOE) bildat en koalition med Albert Rivera, ledare för det liberala partiet Ciudadanos. Tillsammans har de 130 platser i kongressen och kan därmed hävda att de är större än Partido Popular.

Men 130 mandat räcker förstås inte heller för att bilda regering när alla andra av kongressens 350 ledamöter röstar mot. Det skedde i början av mars då Pedro Sánchez gjorde ett första försök att bli godkänd som regeringschef.

Spanien är en ung demokrati där två stora partier tidigare alltid har turats om vid makten. Nu finns fyra större partier i parlamentet. Samtidigt som det inte finns någon given majoritet saknar de spanska politikerna förmågan att söka kompromisser. Tonläget är högt. Ingen inser att den som vill bilda regering också måste vara villig att arbeta för hela befolkningen. I Spanien har politik alltid inneburit konfrontation. I Spanien är det ingen som vet hur man kohandlar.

Det hårt polariserade debattklimatet har sina rötter i de gamla konflikter som en gång ledde till ett förödande inbördeskrig. De politiska ledarna är som arroganta stridstuppar som vägrar ge sig. De kan inte ens komma överens om var de ska mötas. När Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez efter mer än hundra dagars utdraget gräl slutligen kunde träffa det nya vänsterpartiet Podemos ledare Pablo Iglesias för ett inledande samtal så skedde det i en korridor i parlamentet. På neutral mark för att ingen skulle behöva uppsöka den andre.

Inför valet i slutet av december var det ingen i Spanien som talade om annat än politik. Trots att det var jultider. När jag besökte min stambar i Madrid var det oundvikligt att hamna i heta politiska diskussioner med de andra gästerna. Valdeltagandet blev också rekordstort.

Nu växer den politiska apatin. De flesta av mina spanska vänner har redan slutat att följa den politiska nyhetsrapporteringen. De orkar inte mer. Samtalen i kvarterets barer har övergått till att handla om fotboll igen.

Samtliga opinionsundersökningar visar att ett nyval skulle ge ett lika splittrat parlament som i dag. Däremot skulle politiken säkert förändras. Både konservativa Partido Popular och Socialistpartiet PSOE skulle förmodligen få nya partiledare. Båda skulle vara yngre kvinnor. Därmed skulle vi få ett nytt tonläge i politiken. Inga arroganta stridstuppar. Utan kompromissvilliga partiledare som är villiga att lära sig att man måste kunna kohandla i politiken.

Spanien gör upp med korruptionen

Den politiska korruptionen fortsätter att dominera nyhetsrapporteringen här i Spanien. Var och varannan dag sker nya arresteringar samtidigt som allmänheten matas med nya uppgifter från någon av alla förundersökningar som pågår. Värst drabbat av korruption är det konservativa regeringspartiet Partido Popular.

Man kan få intrycket att korruption genomsyrar allt i det spanska samhället. Men det finns alltid två sidor av ett mynt. Man kan i stället se rättsprocesserna som ett bevis för att politisk korruption numera inte accepteras i Spanien. De flesta bedrägerier som nu dras fram ur smutsen skedde för flera år sedan, under den överhettade perioden under 00-talet. runt om i landet pågår hundratals rättsfall där flera lett fram till domar denna vår.

I Katalonien har snaran slutligen dragits åt runt familjen Pujol från det gamla katalanska regionalistpartiet CiU som styrde Katalonien under decennier. Under våren har äldste sonen Jordi Pujol Ferrusol som tog över partiets ledning under en kort tid efter sin far Jordi Pujol häktats, misstänkt för att personligen tagit emot en stora summor mutor. När härvan slutligen kunde nystas upp hade det under lång tid funnits rykten och uppgifter om att oredovisade ”kommissioner” på två procent betalats ut till partiledningen för kontrakt för offentliga uppdrag men det hade aldrig kunnat bevisats. Förundersökningen innehåller vittnesmål om att det funnits plastkassar fyllda med kontanter som körts till hemliga konton i Andorra. Jordi Pujol Ferrusol fick länge vara kvar i frihet medan utredningen pågick men i april häktades han slutligen vilket pekar på att det blir en fällande dom. Däremot går alltså hans pappa, den tidigare regionalpresidenten Jordi Pujol helt fri, inte heller har några anklagelser riktats mot den tidigare katalanska regionalpresidenten Artur Mas.

I Andalusien skakas Socialistpartiet PSOE av avslöjanden om fiffel med bidrag och bedrägerier med offentlige madel på upp mot 940 miljoner euro. Den jättelika härvan som brukar kallas ERE-skandalen har lett till att många socialister ställts inför rätta och flera höga politiskt tillsatta tjänstemän kommer att dömas. De två tidigare socialistiska regionalpresidenterna Manuel Chavez och José Antonio Griñán har under våren slutligen också kallats till förhör i domstol, men det ser ut som om de klarar sig utan åtal.

Kungahuset står inte heller utanför utrensningen av korruption. Prinsessan Cristinas make Iñaki Urdangarin fick i februari slutligen sin dom för omfattande fiffel och bedrägerier. Han dömdes till till drygt sex års fängelse , men prinsessan själv frikändes av domstolen i en rättegång där åklagaren gjort allt för att hålla kungahuset utanför processen. Kung Felipe har tydligt tagit avstånd då hon vägrat skilja sig från sin make. Paret har fått sin hertigtitel indragen och Cristina får inte längre förekomma i några offentliga sammanhang. Däremot kan ingen röra hennes prinsesstitel som Cristina behåller livet ut. Prinsessfamiljen tillbringar numera större delen av sin tid i Schweiz. Alla höga böter har gjort att deras förmögenhet numera är har blivit betydligt mindre.

 

Mariano Rajoy tvingas kohandla

Mariano Rajoy, ledare för konservativa Partido Popular. Foto PP.

Spanien befinner sig i en helt ny parlamentarisk situation. För första gången sedan Spanien blev demokratiskt styrs landet av en svag minoritetsregering som tvingas söka överenskommelser med tidigare motståndare för att få igenom sin ekonomiska politik. 

Efter drygt tio månader utan regering lyckades slutligen det spanska parlamentet samlas den 29 oktober 2016 för att utse en ny regeringschef. Med 170 röster för, 111 mot och 68 nedlagda vann Mariano Rajoy, ledare för konservativa Partido Popular. Tack vare att större delen av ledamöterna från Socialistpartiet (PSOE) valde att lägga ner sina röster kunde det politiska dödläget slutligen brytas.

 Som politiker är Mariano Rajoy en slug spelare som alltid avvaktar in i det sista med avgörande drag. Utan att egentligen göra något lyckades han få sina politiska motståndare att göra bort sig så grovt att han till slut stod kvar som enda möjliga regeringskandidat. Inte ens det faktum att en stor del av Partido Populars inre krets står inför rätta för korruption och bedrägerier diskvalificerade Mariano Rajoys chanser.

Med valet av de nya ministrar som ingår i hans nya regering har Mariano Rajoy visat fortsatt prov på sin politiska fingertoppskänsla. Den nya regeringen består till hälften av nya ministrar, hälften gamla. De som ansvarat för den ekonomiska politiken fortsätter medan till exempel den impopulära inrikesministern får gå. Men framför allt har Mariano Rajoy gett ministerposter till flera yngre politiker som gjort sig kända för sin kompromiss- och förhandlingsvilja. Den politiska makten har nu förskjutits mer till parlamentet än under Mariano Rajoys tidigare regeringsperiod. Det kommer att bli nödvändigt för honom att kompromissa och kohanda för att få igenom sin budget. Om han inte lyckas väntar nyval igen.

Partido Popular har bara 137 mandat av parlamentets 350. För att få igenom sin politik krävs det alltså stöd. Liberala Ciudadanos har 32 mandat. Det baskiska regionalistiska borgerliga partiet PNV har 5 mandat och det borgerliga kanariska Coalicion Canaria CC har 1 mandat. Detta blir tillsammans 175 mandat vilket innebär att om de de övriga partierna som har 175 mandat tillsammans gör gemensam sak och rösta mot blir det lika.

För att få igenom sin budget och kontroversiella frågor räcker det alltså inte för Mariano Rajoy att ha stöd av de tre andra borgerliga partierna Ciudadanos, PNV och CC. Ytterlgare en mandat krävs alternativt att minst en ledamöt från PSOE lägger ner sin röst.

Hittills har Socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) valt att lägg sig för släppa fram Rajoy. Om det blir så hela mandatperioden ut återstår att se efter att Pedro Sanchez formellt tar över som partiledare i sommar. Men Mariano Rajoy har ett trumf. PSOE:s svaghet och splittring och det faktum att partiet inte ens har haft en partiledare har gjort att PSOE garanterat skulle tappa stort om det blev nyval.

 

 

På bilden ovan tar Mariano Rajoy mot hyllningarna under valnatten i juni då hans parti blev störst. Gynnade av Brexit och vänsterns splittring kunde Partido Popular trots alla korruptionsskandaler inom partiet och de svåra bedrägerimålen partiet är inblandat i ändå kliva fram som det enda säkra regeringsaldernativet. Foto SPANIENPORTALEN

Socialistpartiets kris hjälper Rajoy

Framför allt var det krisen inom socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) som öppnade vägen för Mariano Rajoy. Det som utlöste krisen var att Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez vägrade att släppa fram Mariano Rajoy för ytterligare en period, han föredrog samarbete med nya vänsterpartiet Podemos före alternativet att låta högern fortsätta regera. Men Socialistpartiets moderata falang, som bland annat företräds av den gamle partiledaren Felipe González, hade andra planer. Under ett tumultartat extramöte blev Sánchez utmanövrerad. Den nya ledningen som tog över släppte sedan fram Mariano Rajoy genom att lägga ner sina röster i parlamentet.

Kampen om vem som ska bli ledare för PSOE har nu inletts. Hetast kandidat är Andalusiens regionalpresident Susana Díaz. Pedro Sánchez har också deklarerat att han kommer att försöka återta posten som partiledare. Enligt Sánchez var det en konspiration, där bland annat delar av näringslivet och intressen bakom tidningen El País ingick, som såg till att han försvann så att högerledaren Mariano Rajoy kunde vinna. Vem som ska ta över det splittrade Socialistpartiet avgörs vid den kommande partikongressen.

Det spanska socialdemokratiska Socialistpartiet befinner sig just nu i en av de svåraste perioderna partiet genomlidit sedan det grundades år 1879. Splittringen är djup. Det finns ingen ledning. Samtidigt störtdyker partiets väljarstöd när stora delar av den traditionella väljarkåren söker sig till det nya vänsterpartiet Podemos.

Spanska PSOE är inte det enda socialdemokratiska partiet i kris. I de flesta länder där socialdemokratiska partier tidigare hade en statsbärande roll flyr väljarna partiet. Det är denna väljargrupp som drabbats hårdast av de senaste decenniernas ekonomiska politik och nedskärningarna i den offentliga sektorn. 

I norra Europa, och nu också i USA, söker sig dessa missnöjda grupper till populistiska högerpartier eller karismatiska högerpopulister som ger generösa löften och lovar snabba lösningar, i länder som Spanien och Grekland (där folket har erfarenhet av att leva under diktaturer som bygger på den här typen av idéer) söker sig de missnöjda i stället till vänsterpopulistiska partier som Podemos och Syriza. Den stora skillnaden är att högerpopulisterna riktar ilskan nedåt, mot de mest utsatta, mot flyktingar och invandrare. I Spanien riktar de missnöjda sin ilska uppåt mot etablissemanget.

 

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

Valet julen 2015

Nyval ofrånkomligt efter Rajoys veto

Sedan valet till det spanska parlamentet den 20 december 2015 finns ingen majoritet i parlamentet vilket lett till ett osäkert politiskt läge. Med 123 mandat är konservativa Partido Popular största parti men har långt ifrån egen majoritet i parlamentet. Efter fyra års besparingspolitik och en rad allvarliga korruptionsskandaler finns det heller inget annat parti som vill stödja dem och låta dem få en ny regeringsperiod.

Efter valet har i stället socialdemokratiska PSOE bildat en koalition med liberala Ciudadanos som innebär att de två tillsammans harr 130 mandat. De kan därmed hävda att de är större än PP och har rätt att bilda regering. Men 130 mandat räcker förstås inte heller för regeringsmajoritet om alla andra röstar mot.

Om inte politikerna nu kan kohandla och släppa sin prestige och några kärnfrågor kommer parlamentet att upplösas den 2 maj. Nyval hålls då den 26 juni.

Framtiden beror på om Podemos ledare Pablo Iglesias (till vänster på bilden) och Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez (till höger i bilden) kan komma överens. Sánchez har satt den 23 april som sista dagen för förhandling. Om inte Podemos gått med på att stödja honom innan dess kommer parlamentet att upplösas den 2 maj och spanjorerna kallas till nyval den 26 juni, söndagen i midsommarhelgen.

Socialistledaren Pedro Sánchez första försök att få stöd för sin regeringbildning i början av mars misslyckades. Med endast 131 av kongressens ledamöter från PSOE, Ciudadanos och lilla kanariska partiet CC bakom sig och 219 mot var han långt från den majoritet som krävdes även i andra omröstningen den 4 mars.

Man kan förstås tolka de två misslyckade omröstningarna som att Sánchez helt saknar politisk fingertoppskänsla. Likaså kan man också undra varför Pedro Sanchez valde att komma överens med det liberala Ciudadanos, som saknade möjlighet att garantera en regeringsbildning, i stället för att vända sig till vänsterpartiet Podemos, som hade kunnat garantera en regeringsbildning. Speciellt med tanke på att Podemos faktiskt erbjudit att ingå koalition med PSOE och bilda en gemensam vänsterregering.

Genom att välja Ciudadanos som samarbetspartner visade Pedro Sánchez att hans parti ligger i mitten och står närmare liberalerna än nya vänstern i Podemos.

Under den avslutande debatten vände sig Podemos ledare Pablo Iglesias återigen till Pedro Sánchez med uppmaningen att börja arbeta för att skapa en vänsterkoalition. Sánchez har dock visat sig vara ovillig till detta.

Ett problem som Pedro Sánchez står inför är att ett nyval inte skulle lösa den låsta situationen. Tvärtom. Om det blir nyval, visar opinionsundersökningarna, är risken stor för Socialistpartiet att många väljare försvinner till Podemos som därmed skulle bli näst största parti. Ett sådant resultat skulle betyda slutet för Pedro Sánchez som partiledare.

Enda chansen för Pedro Sánchez att bli premiärminister ser nu ut att vara att han lyckas komma överens med Podemos om att de lägger ner rösterna. Han har nu meddelat att han ska försöka med detta fram till den 23 april.

En ny politisk era inledd i Spanien

Spanien har hamnat i ett komplicerad parlamentariskt läge efter valet den 20 december förra året. Socialistpartiet PSOE och Liberala Ciudadanos skulle teoretiskt ha kunnat ställt sig bakom Mariano Rajoy genom att lägga ner sina röster vid en omröstning i parlamentet. Men för Socialistpartiet var detta omöjligt. Det skulle innebära politiskt självmord. Det insåg partiledaren Pedro Sánchez , men däremot fanns det flera gamla socialister som till exempel Felipe González som förespråkar detta, uppenbarligen är de så långt från verkligheten att de inte inser att det gamla politiska landskapet där det bara fanns två partier som skiftade vid makten inte längre finns kvar.

För att slippa förödmjukelsen att bli nedröstad i parlamentet valde den avgående regeringschef Mariano Rajoy att redan den 22 januari att deklarera att han ger upp försöket att få fortsätta regera.

Till skillnad mot avgående regeringschef Mariano Rajoy valde i stället Pedro Sánchez att försöka bilda regering. Hans misslyckande att få majoritet bakom sig i parrlamentet innebär nu att det politiska spelet går in i nästa fas.

För Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson var valet i december det sjunde parlamentsvalet i rad som han bevakade på plats i Madrid. Sedan början av 90-talet har han följt spansk politik och aldrig tidigare har regeringsbildningen efteråt varit så osäker  som nu, konstaterar han.

— Ja, risken är mycket stor att jag kommer att tvingas bevaka ett nytt spansk val under midsommarhelgen.

— Nu hänger det på hur långt åt vänster Pedro Sánchez och övriga i Socialistpartiets ledning är beredda att gå. Ett krav från Podemos är att katalanerna ska få hålla en folkomröstning. Står detta krav kvar tror jag det blir svårt att undvika nyval. 

Konservativa regeringspartiet Partido Popular (PP) blev största parti i parlamentsvalet den 20 december 2015, men det blev en seger med bitter eftersmak. Med 123 mandat är de konservativa långt ifrån egen majoritet i parlamentet. För att kunna bilda regering måste PSOE lägga ner sina röster.

Socialistpartiet PSOE blev näst största parti i parlamentet med 90 mandat. Vänsterpartiet Podemos blev tredje största parti med 69 mandat. Liberala Ciudadanos blir fjärde största parti med 40 mandat. Efter valet har PSOE genom överenskommelse med Ciudadanos bildat en koalition som tillsammans har 130 mandat och kan därmed hävda att de är större än PP. Men det räcker inte heller till egen majoritet, för att kunna bilda regering måste PP eller Podemos lägga ner sina röster.

Som utomstående observatör kan man konstatera att den gamla generationens politiker uppenbarligen inte inser att det gamla politiska landskapet inte längre existerar. I stället för att acceptera att Podemos blev tredje största parti har partiet nonchalerats av PSOE. Genom kohandel mellan Partido Popular och PSOE hölls till exempel Podemos så långt borta från utskotten som möjligt. Men ännu tydligare framgår nonchalansen av Podemos om man ser på föredelningen av platserna i parlamentet. Tillsammans såg PP och PSOE till Podemos ledamöter sitter utspridda över hela kammaren och så långt från talarstolen som möjligt.

Vem som helst borde inse att sådan behanding inte är speciellt främjande för att bygga ett förtroende på. Tvärt om. Det finns därför en stark vilja inom Podemos att det bästa partiet kan göra är att inte stödja PSOE:s försök till regeringsbildning för att tvinga fram nyval. Och det valet är möjligheterna stora att Podemos blir näst största parti. 

Vice premiärminiser Soraya Sáenz de Santamaria har haft en framträdande roll i Partido Populars valkampanj. Allt kan hända efter valet. En möjlig utgång nu är att premiärminister Mariano Rajoy, som representerar den gamla av korruption tyngda regeringen, avgår som partiledare och lämnar över till Soraya Sáenz de Santamaria som därmed blir oppositionsledare.

 

”En ny epok i Spaniens politiska historia”

Här är Thomas Gustafssons förhandsanalys inför valet publicerad i Sydsvenskan/HD den 20 december. Artikeln finns endast i papperstidningen och den prenumererade e-tidningen.

Inför valet skrev Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson en större analys för Sydsvenskan som i efterhand visa sig stämma exakt.Texten ligger nu i sin helhet här nedan:

 SPANIEN ANALYS

MADRID. En ny etapp i Spaniens historia väntar efter dagens val. Tvåpartisystemet är krossat. I stället kommer fyra partier att slåss om makten i parlamentet. Nästa regering blir en minoritetsregering som tvingas kompromissa.

Det är sjunde gången i rad som jag bevakar ett parlamentsval på plats i Madrid, och aldrig tidigare har utgången varit så osäker.

Helt säkert är att det gamla tvåpartisystemet där konservativa Partido Popular och socialdemokratiska PSOE turats om vid makten nu slås sönder. I stället kommer de två nya uppstickarpartierna Podemos och Ciudadanos att kliva fram och få avgörande inflytande.

På bara några månader har två nya partiledare som båda är under 40 år fått huvudrollerna i det politiska dramat. Visserligen står Podemos partiledare Pablo Iglesias och Ciudadanos partiledare Albert Rivera långt ifrån varandra, speciellt i ekonomiska frågor. Men genom sitt engagemang och starka karisma har de fått framför allt ungdomar att engagera sig i sin framtid.

Det nya politiska landskap som är på väg att formeras har väckt ett enormt politiskt intresse. Överallt diskuteras politik.

Samtidigt kommer många att bestämma vem de ska rösta på först i dag i vallokalen. När valrörelsen inleddes för två veckor sedan var 41,6 procent av väljarna osäkra.

Ovissheten är en av förklaringarna till att opinionssiffrorna svängt dag från dag beroende på utspel. Men vem som genomfört valundersökningen spelar också in då spanska massmedier av tradition fungerar som politiska aktörer.

Jag följer därför helst opinionsundersökningarna som görs av Gabinet d'Estudis Socials i Opinió Pública i Andorra och som publiceras varje dag i El Periòdic d´Andorra.

Enligt deras senaste siffor blir Partido Popular störst med 26,5 procent av rösterna. Näst störst blir PSOE med 21 procent. På tredje plats kommer Podemos med drygt 20 procent medan Ciudadanos hamnar på 15 procent.

Viktigt att notera är att drygt 17 procent av rösterna enligt undersökningen går till övriga partier dit det gamla vänsterpartiet IU och de katalanska och baskiska separatistpartierna räknas. Dessa partier kommer att rösta mot Mariano Rajoy om han försöker bilda regering.

Det blir nu statschefen kung Felipe VI som får den viktiga rollen att utse vem som ska få chans att bilda regering. Det kommer att dröja. Det nyvalda parlamentet samlas först den 13 januari. Efter långa och komplicerade förhandlingar mellan partigrupperna kommer kungen att möta partiledarna för enskilda överläggningar innan han slutligen avgör vem han bedömer har störst möjligheter att få stöd i parlamentet.

Enligt praxis har det alltid varit största parti som fått bilda regering. Men de mandat som Partido Popular vinner kommer inte att räcka denna gång om PSOE, Podemos och de regionala separatistpartierna röstar mot. Speciellt om Ciudadanos lägger ner sina röster.

Mariano Rajoys hopp i dag är att Ciudadanos ska vinna fler mandat än Podemos, och att han därefter kan komma överens med Ciudadanos om stöd. Men Ciudadanos kommer inte att få så stortinflytande visar senaste tendensen. Albert Rivera har dessutom tydligt gjort klart att han inte kommer att rösta för en regering som leds av Mariano Rajoy, som han anser förbrukat sitt förtroende genom sin inblandning i regeringspartiets korruptionsskandaler.

Det tidigare osannolika resultatet av dagens val kan därmed bli att Mariano Rajoy, efter att ha fått sin första regeringsbildning nedröstad, avgår. Det kan sedan bli hans vice premiärminister Soraya Sáenz de Santamaría som utses till premiärminister med PSOE:s och Ciudadanos stöd. Hon är ung och utan koppling till regeringspartiets skandaler. Alternativet är att PSOE:s Pedro Sánchez får andra chansen.

Men inget är säkert. Det enda säkra är att spanska politiker kommer att tvingas lära sig att kompromissa och kohandla efter dagens val för att undvika nyval.

MADRID


THOMAS GUSTAFSSON

 

Valvaka med Spanienportalens chefredaktör

Under valkvällen lämnade Spanienportalens chefredaktör Thomas Gustafsson rapporter från Madrid via videolänk i direktsändning för Expressen tv som nås på länken Expressen

Thomas Gustafsson framför kongressen i Madrid        

 

Spänt läge inför val den 20 december 2015

Den 20 december går spanjorerna till parlamentsval. Denna gång är valet mer spännande än på åratal. Det tidigare tvåpartisystemet är sönderslaget och det finns nu fyra partier som slåss om makten. Valet tvingar fram kompromisser. Vem ska regera. Vem går samman med vem?

Fredagen den 4 december inleddes officiellt valrörelsen, men det politiska spelet om makten startade redan i början av åren detta år som dominerats av politik.

I början av juli meddelade premiärminister Mariano Rajoy att han och hans regering inför en skattesänkning som gäller retroaktivt från och med den 1 juli. Samtidigt förklarade också Rajoy att han skulle presentera sin budget för 2016 inom den närmaste tiden vilket också skedde i slutet av augusti. l budgeten som klubbas av parlamentet i mitten av oktober utmålas en fortsatt stabil utveckling av ekonomin.

Manövern att presentera skattesänkningen blev en tidig uppladdning inför parlamentsvalet. Regeringen har fått betala för alla korruptionsskandaler med ett minskat väljarstöd. Partido Popular blev därför den stora förloraren i regionalvalen i våras och de katalanska regionalvalet. Men inför det viktiga parlamentsvalet i slutet av december hoppas regeringschefen att hans parti kommer att kunna vinna röster tack vare ekonomin. Tidpunkten för skattesänkningarna var därför noga planerad. I stället för att vänta till efter nyår, som var den ursprungliga planen, trädde skattesänkningarna i kraft direkt. Samtidigt som grekiska folket köade för att få ut sina besparingar fick spanjorerna dela på 1,5 miljarder euro i skattelättnader. Därefter har nyheterna om den spanska återhämtningen kommit tätt.

I Spanien väljer regeringschefen valdag. Länge spekulerades därför om valdag.  Att premiärminister Mariano Rajoy väljer att vänta med valet till söndagen den 20 december som är sista möjliga söndag är ingen slump. I slutet av december har den spanska ekonomin hunnit återhämta sig ytterligare och då har också arbetslösheten sjunkit tack vare alla projektanställningar inför julen.

Samtidigt har också valresultatet stor betydelse för utvecklingen i Katalonien. Alla partier är eniga om att konstitutionen och regionernas förhållande till centralmakten måste omformas. Men det finns flera vägar att gå. Den kommande regeringen kommer därmed att få en avgörande betydelse för Spaniens framtid. Partido Popular satsar nu all kraft på att utmåla sig som det enda regeringsalternativet som kan klara Spaniens ekonomi. Den stora frågan är om PP ska lyckas få väljarna att glömma partiets korruptionsskandaler och välja ekonomin. Så här skrev Thomas Gustafsson när skandalerna briserade:

www.sydsvenskan.se/varlden/en-korrupt-politik/

 

Korruptionsskandaler skugga över regeringen

De högst uppsatta och mäktigaste skurkarna inom Partido Popular slipper undan  åtal före parlamentsvalet   i den så kallade Bárcenas-skandalen. Trots att det nu är bevisat att partiet tagit emot mutor under 18 års tid är det endast de tre partikassörerna, först och främst Luís Bárcenas men också de tidigare kassörerna Álvaro Lapuerta och Cristóbal Páez, som kommer att ställas till svars i den första rättprocessen.

Skickligt har Partido Popular lyckats fördröja inte bara denna process utan också övriga rättsfall.

Undersökningsdomaren Pablo Ruz visar i sin utredning att Partido Popular tagit emot stora summor med svarta pengar som sedan använts för att bland annat betala ut "extra löner" till partiets ledande personer samt finansiera valkampanjer och till och med bygga om partiets huvudkontor i Madrid.

Domaren Ruz hade behövt mer tid för att bimda flera personer men har tvingats avsluta flera delutredningar på grund av att han snart ska förflyttas. Kritiker anser att denna förflyttning är politiskt styrd. Likaså har skarp kritik riktats från oppositionen och framför allt parierna Podemos och Ciudadanos mot att ledningen för Partido Popular såg till att hårddisken på partikassörens dator förstördes innan den lämnades ut. Kritiker anser att detta är ett allvarligt brott i sig som kan klassas somgrovt försvårande av utredning. Trots att partiet inte medverkat i utredningen finner domaren att det finns bevis att extralöner betalats ut. Domaren har dock inte kunnat finna några hållbara bevis som räcker för att ställa några PP-toppar inför rätta.

De enda som åtalas är därmed de tidigare kassörerna Luís Bárcenas, Álvaro Lapuerta och Cristóbal Páez samt de ansvariga för arkitektbyrån Unifica som fick 1,55 miljoner euro oredovisade pengar frånett hemigt konto utomands för bygga om partihögkvarter på Calle Génova i Madrid.

Den så kallade Bárcenas-skandalen är bara en av flera korruptionshärvor som skakat Spanien den senaste tiden. I slutet av oktober förra året var läget så allvarligt att premiärminister Mariano Rajoy tvingades gå ut offentligt och be om ursäkt för korruptionen inom Partido Popular. Några dagar tidigare hade då polisen slagit till och gripit ett femtiotal partimedlemmar i en massiv antikorruptions-razzia som gick under kodnamnet Operación Púnica.

Ett annat uppmärksammat bedrägerifall med höga politiker inblandade avslöjades vid granskningen av den statliga banken Bankia. Där hade ledningen gett sg själva kreditkort som de kunde använda fritt utan att behöva redovisa. Som en av de huvudansvariga utpekas den tidigare finansministern och vice premiärministern Rodrigo Rato. Bilden här nedan togs när Rato arresterades av polisen och fördes bort för förhör. Trots att han redan har mer än han någonsin behöver kunde han inte motstå att spendera med sitt fria "Svarta" kort.

När man talar med  spanska vänner säger de att de egentligen inte är förvånade. De senaste åren har det ju, som de säger, knappast gått en dag utan avslöjanden om missförhållanden inom Partido Popular men också partier som varit allsmäktiga i sina regioner, främst CDC i Katalonien som dragits in i en allvarlig skandal där partiets tidigare ledare Jordi Pujol och hans familj kunnat bindas till mutor och svarta pengar, samt den andalusiska avdelningen av Socialistpartiet PSOE där flera högt uppsatta inom partiet fiflat med avgångsvederlag till släkt och vänner.

Om man vill kan man förstås se den avslöjade korruptionen som ett resultat av att det spanska samhället ändå fungerar. I många andra länder i Europa kan korrumperade politiker göra som de vill utan att riskera att avslöjas och straffas. Men väljarnas förtroende för det politiska systemet fortsätter att falla. Spanien har hamnat i en djup politisk kris. De enda som vunnit på den politiska krisen är de nya partierna Podemos och Ciudadanos.

_____________________________________________________________

____________________________________________________________________________________

 

 

Kommunal- och regionalvalet stöper om Spanien

Borgmästarskifte i alla stora spanska städer

Söndagen den 14 juni samades landets nyvalda kommfullmäktige i landets drygt 8100 kommuner för att enas om sin borgmästare. Förhandlingarna har in i det sista varit hårda. Reultatet av kommunalvalen i slutet av maj blev styrelseskifte i spanska  storstäder som Madrid, Barcelona, Valencia, Sevilla, Pamplona, Zamora, La Coruña och Cádiz....

Det stora undantaget av större städer är Málaga, där valde Ciudadanos att stödja borgmästaren Fransisco de la Torre från Partido Popular som därmed kunde sitta kvar. De la Torre är mycket populär och har under sin tid som borgmästare satt Málaga på kartan genom satsningar på kultur.

I kommunerna är inslaget av personalval väldigt starkt. Man röstar på personen man vill ha som borgmästare och partifärgen har mindre betydelse. I både Madrid och Barcelona kommer den nya borgmästaren från vänstervalallianser där Podemos ingår, och har kunnat vinna borgästarposten tack vare stöd från PSOE. I andra städer har PSOE:s kandidat vunnit borgmästarposten tack vare stöd från Podemos eller Ciudadanos.

Speciellt tydligt blev inslaget av pesonval i valet till Madrids stadshus där konservativa borgmästarkandidaten Esperanza Aguirre tvingades bort. Aguirre har varit en maktpolitiker med mycket oegentligheter i bagaget. Alla hennes närmaste medarbetare har kopplats till korruption och själv smet hon från polisen för att slippa nykterhetskontroll. 

I stället blev det Manuela Carmena från valplattformen Ahora Madrid, där Podemos ingår, som blivit Madrids nya borgmästare med stöd av PSOE. Manuelas popularitet är större än Podemos. Många som röstade på henne kommer inte att rösta på Podemos i riksvalet. Som ny borgmästare lovade hon att inte riva upp ekonomiska åtaganden och driva en stabil politik samtidigt som det blir nya satsningar på sociala projekt. PÅ bilden nedan som togs under valnatten av Spanienortalen segertalar Manuela Carmena.

Även stadshuset i Barcelona har fått en  borgmästare, Ada Calau som var kandidat för en valplatform där Podemos och några mindre partigrupperingar ingår. Hon kunde bli borgmästare tack vare att hon får stöd av vänsterrepublikanerna. Trots att Ada Calau inte viljat lova att arbeta för en separation från Spanien valde vänsterrepublikanerna ändå att ge henne sin röst.

Nytt politiskt landskap har nu formerats

Regionalvalet som hölls i slutet av maj innebar att att tvekampen mellan det konservativa Partido Popular PP och Socialistpartiet PSOE bröts av det nya missnöjespartiet Podemos, men också av det socialliberala partiet Ciudadanos som gick starkt framåt bland borgerliga väljare som fått nog av korruptionen inom regeringspartiet Partido Popular.

Valet delade  generationer. De yngre röstade på de nya uppstickarna Podemos eller Ciudadanos, medan äldre sökte trygghet och i större utsträckning röstade på de två gamla partierna PP eller PSOE. Oro blandas nu med hopp inför detta nya Spanien där vi ännu inte sett vad det kan leda.

Valet största förlorare är alltså konservativa Partido Popular, PP, som straffades för den nedskärningspolitik partiet drivit under de senaste åren i regeringsställning. PP fick visserligen mest röster men i en demokrati gälelr det att ha en majoritet i parlamentet bakom sig och det har inte längre PP.

Även Socialistpartiet PSOE backade men mindre än väntat. Hårdast drabbades det gamla Vänsterpartiet IU då många av partiets tidigare vänsterväljare gick till det nya vänsterpartiet Podemos. Värst gick det för det lilla centerpartiet UPD som utplånades helt när deras väjare gick till Ciudadanos. På bilden nedan, som Spaniensportalens redaktör tog under valnatten i Madrid, firar Podemos ledare Pablo Iglesias framgången för Podemos. Podemos kan genom att vara vågmästare se till att det blir regeringsskifte. Men för att stödja PSOE kräver partietkostsamma sociala satsningar som de konservativa fruktar ska äventyra Spaniens ekonomiska återhämtning. FÖr att lugna marknaden gick Socialistpartiets ledare Pedro Sanchéz ut och lovade att i de komuner och regioner där PSOE nu tagit över regeringsmakten ska inga reformer som saknar ekonomisk teckning genomföras. 

                           

Ny politik med kompromisser och allianser

Spaniens nya politiska landskap har alltså börjat formera sig även om det dröjer till i höst innan vi ser vart den nya regionalpolitiken leder. I Spanien svarar regionerna för en stor del av de offentliga utgifterna, som till exempel utbildning och sjukvård som är viktigt att kontrollera. Före valet dominerade PP regionerna, nu har denna bild ändrats på flera håll och i stället har PSOE tagit över med stöd av antingen Podemos eller Ciudadanos.

I Andalusien kunde till exempel PSOE behålla behålla makten sedan Susana Díaz till slut den 11 juni, när det gått 81 dagar sedan det andalusiska regionalvalet om hölls redan i mars, samlat tillräckligt stöd i det andalusiska parlamentet. Det blev Ciudadanos som valde att rösta för Susana Díaz.

I Madridregionen valde däremot Ciudadanos att stödja Partido Popular som därmed sitter kvar vid makten. För att få Ciudadanos stöd tvingads dock partiets regionalstyre rensa ut flera höga funktionärer som varit inblanandade i. Även i Rioja fick PP behålla makten men först tvingades den sittande regionalpresidenten avgå då Ciudadanos har som krav att regerngschefer som längst ska få sitta i åtta år.

Regionalvalet innebär alltså att en hel del av makten flyttas från de regionala regeringarna till de regionala parlamenten. Valresultatet innebär alltså att politikerna har fått lära sig att kompromissa och kohandla, något som är helt nytt för Spanien där maktskiften tidigare alltid betytt att man gör upp med det gamla. 

Den viktigaste politiska händelsen i år i Spanien är parlamentsvalet som ska hållas i höst. Regionalvalet i maj var på många sätt bara en uppladdning för detta. I Spanien är det regeringschefen som bestämmer valdag. Valet kan hållas när som helst inom fyra år efter senaste valet och ska utlysas 52 dagar innan.

Om premiärminister Mariano Rajoy märker att hans parti gynnas av att vänta kan valet alltså dröja ända fram i början av januari. Han kan också hålla det i oktober eller, vilket flest tror, i slutet av november.

Det osäkra politiska läget har höjt intresset för politiken och månaderna som återstår stiger hettan. I sin senaste krönika i Sydsvenskan skriver Spanienkännaren Thomas Gustafsson om stämningen i Madrid. Hela artikeln finns på länken. http://www.sydsvenskan.se/varlden/hopp-blandas-med-radsla-infor-det-nya-spanien/ 

 

 

Socialistpartiets nye ledare

Den 27 juli fick det spanska socialistpartiet Partido Socialista Obrero Español (PSOE) en ny partiledare. Han heter Pedro Sánchez, är född 1982 och har doktorerat i ekonomi. Politiskt har han beskrivs som moderat socialist och under hans ledning har Socialistpartiet gått mer åt vänster. Med lite drygt ett år kvar till nästa parlamentsval hoppas nu partifunktionärerna att PSOE ska attrahera Socialistpartiets traditionella vänsterväljare men också fånga upp den missnöjda medelklassen. Under sin förra period i regerings-ställning då Zapatero var Spaniens premiärminister förverkade PSOE sitt förtroende som regeringsdugligt. Det var under Zapatero Spanien gick in i den djupa krisen som landet fortfarande befinner sig i.

Missnöjet med den sittande konservativa regeringen och premiärminister Mariano Rajoys hårda besparingspolitik har inte gynnat PSOE. Inte heller har korruptionshärvan som regeringspartiet är indraget gynnat Socialistpartiet (korruptionshärvan skildras i denna krönika krönika). De missnöjda har in stället sökt sig ännu längre åt vänster eller blivit röstskolkare.

 

Podemos den nya politiska kraften

Det intressantaste som hänt under senaste år i spansk politik är Podemos, ett missnöjesparti på vänsterkanten som kom från ingen stans och vann fem platser i EU-parlamentet i våras. En färsk analys visar att Podemos om det var val i dag skulle bli Spaniens tredje största parti med 15 procent av rösterna, vilket är betydligt mer än det gamlavänsterpartiet IU. För första gången sedan demokratiseringen har alltså tvåpartisystemet brutits. Till skillnad mot i norra Europa där politikertrötta och missnöjda vänder sig till högerpopulistiska partier, går alltså missnöjda spanjorer till missnöjespartiet Podemos som ligger till vänster. Största hotet mot Socialistpartiet PSOE har därmed blivit Podemos. Det kommer att bli en mycket intressant tid fram till kongressvalet hösten 2015, men även i regional- och kommunalvalen i maj 2015 väntas Podemos växa på bekostnad av de tradtionella vänsterpartierna.

 

Spanska regeringens politik analyseras i Aktuellt

Den 3 februari besökte Spanienkännaren Thomas Gustafsson Aktuellt-studion för att analysera den spanska konservativa regeringens planer på en ny lagstiftning som ska stoppa spontana folkliga manifestationer. Ley para la Protección de la Seguridad Ciudadana som den nya lagen kallas är en rejäl skärpning av den nuvarande lagstiftningen och har väckt hård debatt och spontana manifestationer. Även om förslaget mildrats något innan det hamnade i ministerrådet i slutet av november och då offentliggjordes innebär lagen en rejäl beskärning av åsiktsfriheten.

Nu har lagförslaget nått den regeringsinstitution som kallas Statsrådet och väntar nu på att läggas fram för omröstning i kongressen under våren, enligt ansvarig minister. Också den nya abortlagstiftningen som väckt skarpa protester ska drivas igenom har den konservativa regeringen lovat, trots alla protester. Frågan är hur lagarna slutligen kommer att se ut. Men räkna med en politiskt het vår i Spanien fram till EU-valet...