Kuba var till för bara ett sekel sedan en spansk koloni och landet står fortfarande mycket nära Spanien. Under alla år Spanienportalens redaktör varit stationerad som korrespondent i Madrid har Kuba ingått i bevakningsområdet. Därför finns resguider och artiklar om Kuba här på Spanienportalen. Tidigare fanns texterna på Kubaportalen.
___________________________________________________________________
Massflykt från krisens Kuba
TEXT & FOTO: THOMAS GUSTAFSSON
HAVANNA. Långa köer för mat, regelbundna elavbrott och ett havererat transportsystem. Brist på mediciner, en växande hopplöshet och frustration och en skärpt förtryck. Kuba går igenom en djup kris som har lett till en massiv flyktingvåg. Sedan gränserna öppnades efter Coronapandemin har en miljon kubaner emigrerat. För Kubas framtid är det en stor katastrof då det främst är yngre och välutbildade som lämnar landet där de inte ser någon framtid.
Scener som den på bilden här intill, som nyigen togs vid en matkö i Havanna, påminner om hur det såg ut under Specialperioden, den ekonomiska kris som Kuba gick igenom under 1990-talet efter Sovjetunionens sammanbrott. Skillnaden är att då, för trettio år sedan, fanns Fidel Castro som kunde mana till uthållighet och lova att allt snart skulle bli bättre. Då var det heller inte tillåtet för kubaner att fritt lämna landet. I dag finns inte Fidel Castro. Numera är det tillåtet att fritt lämna landet vilket fått allt fler att emigrera.
Sedan hösten 2021 när Coronapandemins inlåsning upphörde och den allvariga ekonomiska krisen fördjupades har omkring en miljon människor lämnat Kuba, trots alla svårigheter med att bli mottagna av ett annat land. Exakt antal kubanska emigranter finns inte redovisat någonstans i Kuba. De siffror som finns kommer från USA. Antalet kubanska flyktingar som kom till USA mellan den 1 oktober 2021 och 1 oktober 2025 är 850 000, enligt officiella siffror från det nordamerikanska gränsskyddskontoret CBP.
Om man utöver de som kommit till USA lägger till alla som lyckats ta sig till EU eller som slagit sig ner i ett annat latinamerikanskt land så betyder det att i runda tal en miljon kubaner på bara några år har gett upp och lämnat Kuba. Det är förstås en katastrof för ett land att runt 15 procent av av befolkningen på så kort tid har försvunnit. Speciellt eftersom det är människor i aktiv ålder som flytt. Eftersom det är människor i yngre reproduktiov åldrar som flytt kommer befolkningen att fortsätta att minska. Befolkningssiffran som en gång låg på över elva miljoner är nu nere under nio miljoner, enligt beräkningar av oberoende befolkningsexperter.
Att köpa ett pass och en flygiljett är ingen svårighet för kubaner som vill resa och har pengar så det räcker. Prövningen är att bli insläppt i ett annat land. I Europa är alla gränser stängda för ekonomiska flyktingar från Kuba. Efter att Barack Obama skärpte reglerna blev det också betydligt svårare för kubaner att ta sig till USA utan att ha visum ordnat i förväg. Tidigare räckte det med att en kuban satte en fot på USA:s mark för att få stanna, i dag likställs kubaner med andra latinamerikaner.
En kuban som lyckats ta sig in i USA illegalt hade tidigare bättre möjligheter än andra latinamerikaner att få stanna. Men från januari 2025 har det blivit mycket svårt också för kubaner att få stanna i USA. Donald Trump ser ingen skillnad på kubaner och andra latinamerikaner i jakten på illegala invandrare.
Efter Donald Trump tog över som president för sin första period sattes dessutom upp Kuba på listan över länder som stöder terrorism. Joe Biden införde nya rutiner för ansökninga av uppehållstillstånd och asyl i USA och tog till slut också bort Kuba från listan över stater som stöder terrorism. Men denna förändring hann inte träda i kraft innan Donald Trump installerades som president i januari 2025 för sin andra period. Kuba återinfördes direkt på listan av Trump. Visummöjligheten frystes.
Att resa med båt över havet och kliva i land i Florida är ovanligt för de kubanska flyktingarna som saknar tillstånd i förväg. Om de stoppas ute till havs av USA:s kustbevakning blir de återförda till Kuba. Det vanligaste resvägen för kubaner som försöker ta sig illegalt in i USA är i stället att flyga till ett land i Latinmerika som inte kräver visum. Ecuador är en vanlig destination, liksom numera också Guyana. Därifrån tar sig sedan kubanerna landvägen norrut mot USA på stigar och vägar och med hjälp av människosmugglare. En stor prövning är att ta sig genom den vilda regnskogen som ligger mellan Colombia och Panama. En minst lika farlig sträcka går genom Mexiko där det finns kriminella gäng som rånar flyktingar. Flyktingar som vill till EU tar sig till Serbien som är visumfritt för kubaner och därifrån har de sedan illegalt tagit sig in i EU.
Alla man möter i dag i Kuba känner flera som gett upp och lämnat Kuba under den senaste tiden:
"Min bror såg ingen framtid längre i Kuba. Det är farligt att fly den vägen han valt men han flög till Quito för att sedan ta sig därifrån till USA. Han lämnade allt så nu är jag ensam kvar att ta hand om föräldrarna men har lovat att skicka pengar", säger en röst.
"En dag var grannarna borta. De lämnade sitt hus, sin bil, allt, och bara försvann. De såg ingen framtid här", säger en annan.
"En gång var vi ett stort glatt gäng. Vi är snart ensamma kvar, de andra har emigrerat", säger en tredje.
"Klart jag tänker på vad jag ska göra, hela tiden. Hur jag ska få tag i mat. Men just nu med min sjuka mamma kan jag inte göra något annat än härda ut," säger nästa.
Det som kännetecknar den djupa ekonomiska krisen denna gång är bristen på hopp och framtidstro. Vid tidigare kriser och svårigheter har det ändå alltid funnits skratt, musik och tid för glädje i vardagen. Nu ser man ofta oro hos dem man möter. En djup frustration. Skillnaden är stor jämfört med hur det var vid öppningen av landet under åren när Barack Obama var president i USA. Då såg Kubas framtid ljus ut. Ekonomin växte och turismen slog nya rekord. Det fanns gott om jobb och möjligheter att tjäna extra hårdvaluta. Överallt öppnades nya hotell. Havanna och andra städer kännetecknades av ett livligt gatuliv med mängder av privata restauranger och annan verksamhet och affärer fyllda med varor.
Sedan tillträdde Donald Trump sin första period. En stor del av turismen försvann när USA förbjöd sina medborgare att besöka Kuba samtidigt som de stora kryssningsfartygen stoppades av USA från att komma till Miami om de varit i Havanna. Läget förvärrades ytterligare när Venezuela drog ner försändelserna av olja. När världen strax därefter drabbades av Coronapandemin försvann också den europeiska och kanadensiska turismen samtidigt som världshandeln föll. Försändelserna med pengar från anhöriga utomlands minskade samtidigt eftersom många av de kubanska emigranterna har tillfälliga jobb inom servicenäringar som drabbades av neddragningar under Coronakrisen.
För Kuba förvärrades coronapandemins konsekvenser dramatiskt av att den kubanska regimen, likt många auktoritära stater, valde att stänga ner samhället. Familjerna satt inlåsta utan möjlighet att tjäna några extra pengar. Den 1 januari 2021, mitt under Coronapandemin, genomförde regimen en ekonomisk reform där den dubbla valutan togs bort vilket fördyrade tillvaron får många kubaner. För att försöka få igång ekonomin försökte regimen visserligen samtidigt öppna upp för privata initiativ. Från att ha starkt begränsat de områden där privata företagare fick verka öppnades tvåtusen olika områden för privat företagande. Men regimen vågade inte reformera det improduktiva jordbruket och livsmedelssektorn. Samhället hade inte återhämtat sig efter Coronapandemin och turismen var sönderslagen. Reformerna hade därför ingen effekt.
Matbristen och hopplösheten växte och ledde till oroligheter. Under sommaren 2021 skakades landet av kravaller. Men i stället för att lyssna på protesterna valde regimen att slå till stenhårt för att kväsa upproret. Specialtrupper slog ner manifestationerna. Hundratals människor fördes bort för att dömas till långa fängelsestraff. Utöver orosmakare och personer som varit inblandade i kravallerna slog regimen också till mot en rad kända oppositionella som greps och drömdes till långa fängelsestraff.
Många av dem som dömdes skulle släpptas ut först efter nästan två år i fängelse, efter förhandlingar mellan USA och Kuba där Vatikanen fungerat som medlare. Några sitter fortfarande kvar i fängelse. Ingen kuban glömmer det som hände. De så kallade 11-juli-protesterna ligger fkvar som en mörk skugga över Kuba.
När Coronapandemin klingat av hade många hoppats på bättre tider. Med Joe Biden som president skulle turisterna från USA återvända och vardagen bli bättre hoppades många. Men i stället drabbades världen av en omfattande lågkonjunktur och höjda råvarupriser på grund av Ryssland krig mot Ukraina.
Grunden för livsmedelsbristen som är mycket kännbar för de vanliga kubanerna är att Kuba tvingas importera det mesta som konsumeras. De höga livsmedelspriserna på världsmarknaden slår hårt mot landet. Inflationen rusar. Trettio år efter Sovjetunionen upplösning har de kubanska statliga jordbruken aldrig återfått den förmåga de hade under den planekonomiska tiden då Sovjet försåg jordbruket med allt som behövdes. Det finns inte reservdelar eller drivmedel till de gamla slitna maskinerna, inte gödningsmedel eller transporter till skördarna. Situationen förvärrats också av att landet regelbundet drabas av orkaner som förstör skördarna.
Kuba som är känt för sina sockerodlingar tvingas numera till och med importera socker för att klara landets behov. Vägarna som för några år sedan var relativt livliga med trafik är i dag ödsliga. Bara ett fåtal bensinmackar har bensin att sälja och där är det lång väntan för att fylla tanken för privata bilar. Överallt gapar tomma butiksfönster som vittnar om att varorna är slut, inget finns att sälja och ingen har pengar att köpa för. Priserna stiger oavbrutet.
Det är i och för sig inte första gången kubanerna går igenom en kris. Men denna gång har befolkningen vant sig vid en högre levnadsstandard. Revolutionens landvinningar är avlägsna för de yngre generationerna som inte står ut med massarbetslöshet och hopplöshet. Medelklassen har tröttnat på att de jobb som finns inte ger någon lön det går att leva på. I sina mobiltelefoner kan kubanerna samtidigt se att det finns möjlighet till en annan vardag utanför Kuba. Kortsiktigt innebär massflykten förstås att regimen blivit av med orosmoment,de unga arga männen försvinner. Dessutom kommer utvandrarna att skicka pengar till släktingar som finns kvar i Kuba vilket gynnar ekonomin då det närmast är att betrakta som exportinkomster. Men långsiktigt kommer massflykten att få omfattande konsekvenser för samhället. Det är ju de unga välutbildade och mest driftiga och våghalsiga som flyr. Den del av befolkningen som skulle föda nya barn och arbeta och försörja de äldre.
Frågan man kan ställa sig är förstås om man som svensk turist besöka ett land som har så stora problem? Ja, man kan resa till Kuba. Man ska förstås vara medveten om att utanför turistorterna möter man en kubansk vardag som är långt ifrån det karibiska paradis som saluförs av många researrangörer. Det är mycket svårt att få tag i bensin till hyrbilen och det blir ofta strömavbrott. En resa till Kuba är komplicerad och krävande. Mat finns på turisthotell och turisternas restauranger och vissa orivata restauranger för den som kan betala. Men man ska alltså inte resa till Kuba om man bara vill vila, sola och bada i ett karibiskt semesterparadis. Kuba är ett land som valt en helt annan väg än Sverige. En auktoritär enpartistat med allt vad det innebär. En resa till Kuba väcker därför många tankar och ger en erfarenhet som skiljer sig från alla andra resor. Det är därför man ska åka hit. För att skaffa dig en egen uppfattning om ett omdebatterat samhällsystem.