Kubas historia i korthet

Kuba upptäcktes av människan ungefär 5 000 år före vår tideräknings början och hade alltså varit bebott i mer än 6 000 år när Columbus kom hit. De första nybyggarna var indianfolk som kallas guanahuatebeyer och siboneyer och hade trängts undan av andra folk från det latinamerikanska fastlandet. Till Kuba hade de tagit sig genom att paddla från ö till ö i urholkade trädstammar. Dessa stenåldersfolk levde grottor och kände inte till jordbruk utan skaffade mat genom att samla växter och att fiska och jaga smådjur. Man har funnit flera grottmålningar som de lämnat efter sig.

Någon gång under 300-talet anlände den mer avancerade folkgrupp som kallas för taínoer (taínos på spanska) och nu började kolonialiseringen på allvar. Forskarna har funnit att detta folk som räknas till Arawak-indianerna hade sitt ursprung i trakterna kring Venezuela och att också de flytt undan mer aggresiva folk. Taínoerna kände till hur man bränner keramik, väver tyger och bygger hus. De kände till jordbruk och odlade till exempel majs, potatis, kakao, tomater, vanilj och tobak. Nya stammar taíoner skulle fortsätta att komma ända fram till tusentalet och när spanjorerna kom fanns här över 100.000 invånare.

När spanjorerna i sin tur kolonialiserade Kuba förstörde allt som påminde om ”hedningarna” och det mesta av ursprungsbefolkningens kultur är därför glömt. Men flera ord som ursprungligen var taíno används ännu i dag. De kallade till exempel sitt land för Colba som med en mindre förvanskning blev Cuba på spanska.

COLUMBUS ÖPPNAR VÄGEN

Christoffer Columbus hade avseglat från den spanska hamnstaden Palos de la Frontera den 3 augusti 1492 och efter en äventyrlig resa siktades land klockan 02.00 på morgonen den 12 oktober. Totalt ingick 90 man i expeditionen. Besättningen var fördelad på de två karavellerna Niña ochPinta och det lite större men klumpigare fartyget Santa María som Columbus själv seglade på.

Första mötet mellan den Gamla och Nya världen skedde i en vik som i dag kallas för Fernandézviken och som ligger på den lilla ön San Salvador längst ut i den västindiska övärlden. Columbus som var övertygad om att han upptäckt en ny väg till Indien kallade följdaktligen invånarna som dök upp på stranden för indianer.

Efter några dagars segling nådde expeditionen slutligen fram till Kubas norra kust och spanjorerna var övertygade att de kommit till fastlandet. ”Det vackraste land som människoögon skådat, ett paradis på jorden”, skrev Columbus i loggboken. Föga kunde han väl då ana att dessa ord långt senare skulle användas i turistreklam.

Syftet med Columbus expedition var att nå Asiens guldskatter. Men i Kuba fanns inget guld och därför seglade Columbus vidare till ön Hispanola där Haiti och Dominikanska Republiken ligger i dag. Det dröjde sedan närmare 20 år innan den spanska kronan beslutade sig för att det var dags att erövra Kuba. Uppdraget gick då till conquistadoren Diego de Velázquez.

 

SPANSKA KOLONIALTIDEN

Erövringskriget blev oehört grymt. Indianbyar som intogs jämnades med marken. Befolkningen slogs i bojor och fördes bort för att bli slavar. Spanjorernas grymhet ledde till att hela indianfamiljer begick kollektivt självmord hellre än att hamna i erövrarnas våld. Vid 1500-talets mitt fanns bara något tusental sjuka och fattiga indianer kvar och några generationer senare var de försvunna för alltid. För att ersätta indianerna importerade spanjorerna då afrikanska slavar.

De första åren var Santiago huvudstad men från 1553 styrdes kolonin från Havanna som snabbt växte upp och blev Latinamerikas viktigaste hamnstad. De spanska makthavarna lät sina kolonier få olika ansvarsområden. Hispanola blev sockerproducent. Från fastlandets kolonier hämtades guld, silver, kaffe och choklad. Kubas uppgift var att leverera tobak och virke och livsmedel till båtarna som kom till Havanna.

Västindien var en orolig plats under de följande århundraderna och Kuba drabbades av ständiga anfall från sjörövare, fribytare och främmande krigsflottor. År 1762 lyckade engelsmännen inta Havanna. Fram tills dess hade det spanska handelsmonopolet haft ensamrätt på den lönande handeln med kolonin.

De infödda vita plantageägarna såg chansen att tjäna pengar. Priset på socker var vid den här tiden skyhögt och på bara ett år hade de tidigare jordbrukplantagerna lagts om till sockerproduktion. När spanjorerna återkom som herrar fanns tusentals nyimporterade slavarna och tidigare boskapsfält var nu sockerplantager. När slavrevolten bröt ut i den franska kolonin Haiti hösten 1791 accelererade utvecklingen. När det franska sockret försvann från marknaden steg priset ytterligare. Vid 1700-talets slut var omläggningen av jordbruksproduktionen så total att Kuba som tidigare varit en stor köttexportör fick börja importera saltat kött. Från 1763 till 1862 importerades sammanlagt 750.000 afrikaner till Kuba för att slita på de nya sockerplantagerna. Många av sockerplantagerna ägdes av nordamerikanska storbolag.

De enorma vinsterna från sockret förvandlade Havanna till en av världens rikaste städer. Palats och monument sköt i höjden. Redan 1837 invigdes järnvägen mellan Havanna och Matanzas, flera år innan det fanns en järnväg i moderlandet Spanien.

En vansinnig ekonomisk uppgång brukar dock alltid följas av ett fall. För Kubas del kom den stora kraschen 1857 då råvarubörsen föll i botten. I krisens spår följde politisk oro. Redan 1825 hade kolonierna på fastlandet lyckats befria sig från Spanien. 

Den 10 oktober 1868 samlade advokaten Carlos Manuel de Céspedes en grupp sammansvurna på sin gård i östra Kuba. När mötet var över hade de församlade förklart krig mot Spanien. Frihetskrigen rasade sedan i olika omgångar under 30 år. Carlos Manuel de Céspedes stupade efter tio år men nya ledare tog över. Den mest uppburna av Kubas frihetshjältar var José Martí som också han stupade. José Martí är fortfarande i dag den stora jälten på det revolutionära Kuba och hans staty pryder alla torg.

Kriget rasade med oförminskad kraft fram till 1898 då regeringen i Madrid började överväga om det verkligen var värt alla offer att behålla Kuba. Men innan spanjorerna hann fatta ett beslut om reträtt gick USA in i kriget. Tre månader senare var Spanien slaget. Vid freden undertecknades sedan en överenskommelse som gav USA rätten att invadera Kuba om nordamerikanska intressen hotades, Kuba hade därmed i praktiken fått en ny kolonialherre.

 

EN OROLIG TID KONTROLLERAD AV USA

De följande decennierna styrdes Kuba av mer eller mindre diktatoriska presidenter som hade USA bakom ryggen. Vid flera tillfällen invaderades landet av marinkåren.

Kubas första turistboom inföll 1919 när USA:s spritförbud trädde i kraft. De första turisterna var nordamerikaner som kom till Havanna för att leva ut sina syndfulla lustar utan att få problem med rättvisan.

För första gången blev det också möjligt för en stor del av den amerikanska allmänheten att resa på semester. Kuba hade bra klimat och var billigt. Nya hotellk sköt i höjden och i Varadero anlades badhotell bara någon timmes båtfrd från Miami. När spritförbudet upphävdes 1933 var redan maffian etablerad i Havanna och satsade då i stället på hasardspel och prostitution. Den ökade turismen och de enorma vinterna från smuggelspriten ledde då snabbt till att Havanna förvandlades till Karibiens Monte Carlo.

Politisk var 1930-talet en orolig tid med diktatoriska presidenter som avlöste varandra. Allt kulminerade 1933 då en militär vid namn Fulgencio Batista genomförde en kupp och bytte ut presidenten. Batista skulle sedan kontrolera allt som hände i Kuba fram till 1959 då hans störtades av Fidel Castro. Genom sitt inflytande kunde batista tillsatta och avsatta presidenter allteftersom det passade. Den 10 oktber 1952 tog han dock steget fullt ut och utropade sig själv till landets president. Washington erkände genast den nye presidenten. Fulgencio Batista var en hänsynslös diktator. Hans hemliga polis mördade alla politiska motståndare. Samtidigt lät han maffian operera fritt i Havanna bara de delade med sig av sina vinster.

 

FIDEL CASTRO OCH HANS SEGER

Sitt första försök att starta ett uppror mot Batista gjorde Fidel Castro den 26 juli 1953. Han var då en ung advokat och som tillsammans med en grupp medsvurna försökte storma och inta militärförläggningen Moncada i Santiago för att komma över vapen. Operationen misslyckades. Fidel Castro togs till fånga och dömdes till 15 års fängelse. Efter två år beviljades han dock amnesti och gick då i frivillig landsflykt till Mexiko.

Den 2 december 1956 återvände Fidel Castro från sin exil i Mexiko tillsammans med en grupp motsåndsmän. Hasn lyckades ta sig till Sierra Maestra där han byggde upp en gerillarörelse. Fidel Castro vann sedan allt mer anhängare och gerillakriget utvecklades till ett inbördeskrig. Nyårsnatten 1958-59 insåg Batista att striden var förlorad och flydde. Fidel Castro och hans gerilla tog över kontrollen av landet.

Till en början var USA avvaktande. Med när Fidel Castro expropierade nordamerikansk egendom slog stämningarna om och USA utsatte Kuba för ekonomisk bojkott. Fidel Castro vände sig då till Sovjetunionen som lovade att köpa allt kubanskt socker, på vilket hela den kubanska ekonomin vilade.

Konflikten mellan USA och Kuba skärptes ytterligare då president Eisenhower gav sitt medgivande till CIA att bygga upp en invasionsstyrka med exilkubaner som flytt till Florida. Invasionsplanerna ärvdes av den nytillträdde presidenten John F Kennedy och landstigningen genomfördes i april 1961 i Grisbukten. Invasionsförsöket blev ett stort misslyckades som stärke Fidel Castros ställning ytterligare.

Efter Grisbukten förklarade Fidel Castro att revolutionen var kommunistiskt. Alla jordbruk som var större än 67 hektar förstatligades och planhushållning av sovjetisk modell infördes. Småbönder fick dock fortsätta att äga sin jord och gör det än i dag.

Under kalla kriget var förhållandet mellan Kuba och USA mycket kyligt. Oktober 1962 placerade Sovjet kärnvapen i Kuba vilket var nära att leda till ett nytt världskrig.

Tack vare frikostligt ekonomiskt stöd från Sovjetunionen och Östeuropa kunde Kuba bygga upp ett välfärdssamhälle som innefattade fri sjukvård och utbidning till alla. Sovjet köpte socker till ett högt pris och Kuba fick köpa subvensionerad olja och tekniska produkter samt vapen. Trots att de ekonomiska framgångarna till stor del var en frukt av Sovjets hjälp uppfattades Kuba som ett idealsamhälle av många radikala i väst. Att Castroregimen höll den politiska oppositionen effektivt i schack med hjälp av medborgarorganisationer och en hemlig polis blundade man för. Liksom att det fanns hundratals politiska fångar.

 

SOVJETUNIONENS UPPLÖSNING OCH SPECIALPRIODEN

Sovjetunionens sammanbrott innebar en katastrofal omställning för Kuba. När ryssarna plötsligt krävde betalt i hårdvaluta för att leverera skördemaskiner, konstgödsel och foder föll de statliga jordbruken samman. Transportväsendet kollapsade när när bensinen sinade och de ungerska bussarna och sovjetiska lastbilarna slutade gå utan reservdelar. Kuba kastades ner i en djup ekonomisk kris som Fidel Castro kallade för ”den speciella perioden”. Plötsligt stod det klart att Kuba aldrig lyckats befria sig från sitt koloniala beroende till en enda exportvara, sockret.

Förlusten av Sovjet som allierad innebar också att USA:s långvariga handelsbojkott för första gången blev riktigt kännbar. Sommaren 1994 var läget så allvarigt att kravaller bröt ut i Havanna. Upploppen var inga politiska manifestationer, den politiska opposition hade lämnat landet, satt fängslad eller hölls i stenhård schack av säkerhetspolisen, utan orsakades av desperat hunger. Tiotusentals kubaner lämnade landet på flottar för att ta sig till USA.

Kravallerna och massflykten fick regimen att inse att något måste göras om inte inbördeskrig skulle bryta ut. Dollarn släpptes fri som valuta och det blev tllåtet för kubaner att ta emot pengar från släktingar utomlands.  De stora statliga jordbruken organiserades om för att bli kooperativ för att få in mat.

Samtidigt öppnades landet för massturism. Fidel Castro gick ut och deklarerade att Kuba lämnade den marxist-leninistiska planekonomin för en socialistisk marknadsekonomi. Turistnäringen utsågs till framtidens stora inkomstkälla.Det blev tillåtet med privat verksamhet i mindre skala.

Turismen utvecklades och handeln med framför allt Venezuela växte. Tack vare samarbetet med Venezuela som vid denna tid styrdes av Hugo Chavez vände ekonomin och snart kunde Fidel Castro förkara att specialperioden var passerad. Under Fidel Castros sista år vid makten bromsades därför de försiktiga ekonomiska reformerna som gjorts för att inte leda till ökade klassklyftor.

Tomma butiker. Foto: KUBAPORTALEN

KRIS FÖR JORDBRUKET OCH RAULS REFORMER

Turismen drabbades av en allvarlig nedgång efter 11 september 2001. Kuba gick in i en ny kris och det blev nu allt mer uppenbart att jordbruket inte fungerade. Upp mot 80 procent av landets livsmedel måste importeras, främst från USA som undantagit livsmedel och mediciner från den ekonomiska blockaden.

När världen drabbades av en ny lågkonjunktur 2008 efter Lehman Brother kraschen , med sjuknande råvarupriser och nedgång på turismen, innebar det att Kuba drabbade hårdare. Krisen förvärrades samtidigt av att Venezuela fått ekonomiska problem på grund av fallande oljepriser och en stagnerad ekonomi.

När Fidel Castro blev akut sjuk 2006 hade det inneburit att Raúl Castro tagt över ansvaret för landets styre. Först som sjukvikarie men sedan 2008 som landets president och 2011 även som kommunistpartiets ledare. Raúl Castro hade ända sedan revolutionens inledning funnits i bakgrunden där han varit den som hållit i det praktiska. Som militär var han skolad i effektiv befälsföring. Han var en lika övertygad revolutionär som Fidel, men mer pragmastisk. Som landets högste befälhavare  insåg han att om han skulle lyckas rädda fosterlandet genom den akuta ekonomiska krisen var han tvngen att genomföra omfattande  ekonomiska reformer.

På Raúls Castros order inleddes ett omfattande reformarbete av ekonomin. Det blev tillåtet med privat företagsamhet i mindre skala inom service, turism och restaurang. Den kubanska staten bjöd också un utländskainversteringar inom en rad områden och öppnade en frihandelszon i Mariel.

För kubanerna förändrades vardagen. Det blev tillået flr kuabner att besöka och bo hotell. Det blev möjligt att sälja sin bostad, resa utomlands, skaffa mobiltelefon, surfa på nätet och köpa bilar.  Det blev också tillåtet att öppna större privata restauranger och ha anställda.

Fidel Castros död november 2016 innebar att Raul Castros ekonomiska reformer fick fortsätta i en högre fart. Några politiska förändringar innebar däremot inte Fidel CAstros död.  Kuba släppte visserligen tidigt under Raul Castros styre de samvetsfångar som fanns på Amnestys lista och som suttit fängslade under FIdel CAstros tid. Men kontrollen av oppositionen fanns kvar och blev ännu mer softifikerad under Raul Castro.

Att Kuba och USA normaliserade sina diplomatiska förbindelser under Barack Obamas sista år som USA:s president innebar att länderna kunde öppna ambassader i varandras länder sommaren 2015. Barack Obama gick så långt han kunde när det gäller normaliseringar. Men när Donald Trump tog över vreds klockan tillbaka.  USA:s ekonomiska sanktioner, eller blockaden som kubanerna kallar den, är inte upphävd och de lättnade Obama införde har dragits tillbaka. Under Donald Trumps styre har relationen försämrats.

 

KUBA POLITIK I DAG

När Raul Castros mandat som landets statschef gick ut under början av 2018 blev det hans vice statschef som fick ta över regeringsansvaret. Efter tio år som statschef lämnade Raúl Castro som han deklarerat posten som president den 19 april 2018 och hans förste vice president Miguel Díaz-Canel tog över ansvaret för den verkställande makten.

Raul Castro hade aldrig en önskan att synas. Hela hans liv hade han funnits i bakgrunden medan Fidel Fick rusa framåt. Att han lämnade strålkastarljuset och slipper de krävande dagliga regeringsbesluten betyder dock inte att han dragoit sig tillbaka från makten. Raul Castro är ledare för det kubanska kommunistpartiet och det är där makten finns. Han är också högsta befälhavre för de väpnade styrkorna och det är där numera den ekonomiska makten finns.

För att skapa en laglig bas för de senaste årens ekonomiska reformer och samtiigt lägga grunden för ett kommande maktsifte infördes en ny konstitution i februari 2019. Den nya konstitutionen innebär att de ekonomiska reformerna förtsätter. Men det finns inget utrymme för några politiska reformer. Det finns bara ett tillåtet politiskt parti, ingen pressfrihet, demonstrationsfrihet eller mötesfrihet.

Men samtidgt som de mänskliga rättigheterna är hårt beskurna är de sociala rättigheterna onekligen större i Kuba än i många demokratier. Det finns till exempel inga gatubarn i Kuba, ingen som behöver svälta då ett ransoneringssystem garanterar grundförsörjningen. Alla barn går i skola. Sjukvården är fri och omfattar alla. Solidariteten och kulturen genomsyrar samhället. Kuba är onekligen ett komplicerat och fascinerande land att besöka.

För mer information om Kubas historia och politik, kultur och samhälle läs den senaste upplagan av boken Kuba: En färd genom historien av Thomas Gustafsson, utgiven av Carlsson bokförlag.