MEXIKO i DAG (SAMTIDSHISTORIA)
Presidentvalet den 1 juli 2018 då vänstermannen Andres Manuel López Obrador vann var på flera sätt en omstörtande revolution för Mexiko.
Presidentens stora inflytande gör att presidentvalet har en enorm betydelse för landets utveckling. Inför presidentvalet sommaren 2018 ställde Andrés Manuel López Obrador upp igen för tredje gången, denna gång med valplattformen Morena bakom ryggen. AMLO som hans anhängare kallar honom vann en jordskredsseger med 53 procent av rösterna.
López Obrador har lyckats attrahera de breda massorna, de fattiga, med löften om högre minimilöner och hjälp. Hans budskap hyllas också av landets vänsterintellektuella och unga mexikaner som vill ha förändring. Han lovar att utrota fattigdom, orättvisor och korruption. Han lovar en revolution. Men han är ingen ny Hugo Chavez (förre presidenten i Venezuela) och står långt från den kubanska revolutionen. Snarare mer lik demokraten Bernie Sanders i USA.
För en stor del av befolkningen är det ekonomin som är den viktigaste politiska frågan. Jobben. Lönerna. Utbildning för barnen. Få ett stopp på korruptionen.
De senaste åren har Mexiko haft en stark ekonomisk utveckling och många internationella företag och investerare finns nu i landet. Det är världens 15:e största ekonomi.
Den nya presidenten har lovat att utvecklingen ska fortsätta. Samtidigt har han lovat att utrota fattigdom och korruptionen och få ett stopp på narkotikakriget som pågår i de norra delstaterna. Men den första utmaningen han måste lösa är gränskonflikten med USA.
Vid sidan av fattigdomen är den galopperande befolkningstillväxten Mexikos allvarligaste sociala problem eftersom överbefolkningen leder till så mycket annat. Vid revolutionen 1911 hade Mexiko cirka 15 mjoner invånare. I dag har siffran passerat 130 miljoner. Mexikanerna älskar barn och detta är självklart en anledning till att många familjer har fem eller till och med flera barn. Men först och främst är det fattigdomen som är förklaringen till den höga nativiteten. De fattigaste har ingen möjlighet till familjeplanering.
Arbetslösheten är ett annat stort socialt problem som också hänger samman med befolkningsutvecklingen. Officiella siffror visar att minst 35 procent av den arbetsföra befolkningen saknar arbete, siffran blir betydligt högre om också kvinnor och den självhushållande indianbefolkningen räknas in. Minimilönen för en dags arbete ligger på cirka 75 kronor.
Efter Zapatisternas uppror 1994 har indianernas svårigheter uppmärksammats men det är en lång väg kvar innan de fått samma möjligheter som de vita. Bakgrunden till konflikten är alltså inte löst. Eftersom Mexiko formellt är en demokrati med yttrandefrihet debatteras också indianernas situation livligt i medierna. Zapatisterna har till och med en egen hemsida på internet. Eter de två senaste presidentvalen har också indianernas situation uppmärksammats av politikerna.
Ett stort problem är det narkotikarelaterade våldet. Mexikos vanliga invånare är trötta på otryggheten och våldet, som ökat under de två tidigare presidenterna. Under denna period dödades över hundratusen människor, de flesta i delstater i norra Mexiko nära USA, i narkotikarelaterat våld. Morden är ofta uppgörelser mellan olika gäng och väpnade insatser av militären eller militärpolisen. Våldsvågen har också drabbat delstaten Guerrero och där främst Acapulco där olika intressen inlett ett krig om den lukruativa opiumodlingen och heroinsmugglingen till USA.
Den narkotikarelaterade våldsspiralen inleddes när förre presidenten Felipe Calderón från högerpartiet PAN tog över som president 2006 och förklarade krig mot kartellerna som då etablerat sig i Mexiko efter att tvingats bort från Colombia. Narkotikakartellernas svar på militärens och militärpolisens hårdare bekämpning var ännu mera våld. Den efterfölja nde presidenten Peña Nieto från det gamla maktpartiet PRI misslyckades vända utvecklingen. I stället fortsatte våldsspiralen att växa.
Obrador vill bekämpa narkotikan i samhället, men inte militärt utan genom sociala reformer. Han anser att våldsamma insatser mot kartellerna har redan prövats av de två tidigare presidenterna och lett fram till dagens narkotikakrig som skördar tusentals dödsoffer om året. Dödsoffren är ofta yngre män som dödas i uppgörelser mellan narkotikagängen eller av polis och militär i kampen om kontrollen av narkotikahandeln.